Ibland blir det inte riktigt som man tänkt . . .

 
Ibland har man inte den rätta touchen här hemma. Ibland har man inte de rätta ingredienserna hemma. Ibland har man helt enkelt inte alla hemma.
 
Ingen vacker syn, eller hur? Men om jag får för mig att NU ska det göras, då inleder jag det hela utan att ha kollat om jag har alla nödvändiga beståndsdelar till hands. Vad jag inte heller kollar i förväg är om jag har det rätta handlaget till hands. Det borde jag ha gjort. Myrstackar ska ha brunt strössel och dammsugare ska inte se ut som om de varit med i en masskrock.
 
Nu vet jag ju att det finns några som, efter diverse anmärkningar och klagomål, ändå sätter i sig bakverken. Smaken är det inget fel på, bara man blundar.
 
En annan tabbe jag gjorde i veckan, var när jag eskorterade tioåringen till trumspelningen. Det var ett tag sen nu, så jag blev så in i bomben imponerad av hans framsteg att jag helt försjönk i beundran. Och i det omöjliga i att hänga med i sextondelarna. EN-a-e-å-TVÅ-a-e-å-TRE-a-e-å-FYR-a-e-å. På en och tre ska det slås på den och den och på två och fyr på den och den i stället. Ja, du förstår, va?
Att sen trummisen sitter och tuggar tuggummi i takt är ju helt och hållet en bragd.
 
När lektionen var över, körde jag hem oss i sextondelstakt, fortfarande helt inne i musikens ofattbara värld. Jag lagade kycklinggryta med bastrummans taktfasta slag i minnet och plockade fram ingredienserna med EN-a-e-å och vidare.
 
Efter ett par timmar brast bubblan rejält och jag kom tillbaka till den krassa verkligheten när jag inte hittade min handväska! Till slut insåg jag att jag förmodligen glömt den på musikskolan. Jag - som har min väska som fastvuxen på axeln (alltså är den en axelväska och inte en handväska), i vilken jag har hela mitt liv! Paniken började krypa i hårfästet ända tills jag var tillbaka i skolan och smög mig som en tjuv om natten in till trumsalen. Där satt en stackars lärare som fastnaglad vid min väska och som hoppade högt när jag kom in! I två timmar hade han vaktat och bett att den rättmätiga ägaren skulle dyka upp.
När jag gick hörde jag en trumvirvel som andades eufori.
 
Nu ska jag skärpa mig. Nu ska jag bli planerad och strukturerad. Inte göra köttbullar och äppelkaka samtidigt. Vet du hur dåliga köttbullar blir med kanel och socker?

Kommentarer
Postat av: Kjell Eriksson

Maud! Du är för påhittig skön och rolig! Skriver så bra och har kul när Du skriver!Jag har lästa alla dina bloggar om AIK match på TV i Luleå av alla ställen, mm! Var är din sommarstuga?

Svar: Hej på dej, Kjell! Roligt att höra att du läser min blogg och du har helt rätt i att jag har kul när jag skriver, även de gånger jag är upprörd eller rent av förbannad! Min blogg är min livsnerv och nu finns det långt gångna planer på en bok dessutom ....Jo, vår stuga ligger i - surprise!! - Selsfors. Inte i själva byn, utan i stugområdet en kilometer väster om. Där har jag och min "nya" man hittat paradiset.
Hoppas du och din familj har det bra och tack än en gång för alla uppmuntrande ord!
/Maude
Maude Westerman

2014-05-08 @ 18:36:31

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0