saltatochkryddat

Det är inte lätt att se skillnaden på upp- och nergång nu. Bägge är kortvariga och oväntade. Det är tur att jag har klocka.

 

Steg upp en morgon i rent okristlig tid, men jag behövde bilen. På väg till garaget fick jag se ovanstående syn. Om jag inte hade vetat att jag var ute i denna tidiga timma och att solen går upp nånstans österut, hade det lika gärna kunnat vara eftermiddag och tid för solen att gå till vila.

 

Den är låg nu. Liksom många människor. Medan andra tindrar med ögonen och längtar efter att få tända ljus och plocka fram nåt hundratal tomtar.

Personligen tycker jag att november är en trist månad, mörk, mörkare, mörkast. Om inte den förbaskade snön kommer förstås och lyser upp. Vilket jag inte gör. Lyser upp, alltså, om snön kommer. Jag gillar barmark.

 

Om två veckor förlorar vi vårt garage och får en uteplats med elstolpe i stället. Gissa om det blir en snörik vinter? Med omväxlande polarkyla och plusgrader? Hård isbildning på rutor och plåt. Halvmetertjockt snötäcke att sopa bort innan man hittar igen bilen. Och sen, motor- och kupévärmare igång i intervaller på jobbets parkeringsplats. Töa, frysa, töa, frysa . . . Och naturligtvis, när man kommer ut och vill sätta sig i en varm bil för att åka hem, då är det en kallintervall och rutorna är täckta av ett pansarglas, som är i princip omöjligt att skrapa bort.

 

Du märker väl att jag skriver "man" hela tiden? Jo, för själv sitter jag hemma i en varm lägenhet och väntar tills bilen kommer hem och jag kan åka och handla. Då är den varm och isfri. "Man" får hänga med till affären också. "Man" måste ju bära de tunga kassarna till fordonet, som naturligtvis hunnit bli utkylt, och halvt frysa ihjäl innan vi är hemma. "Man" får kritvita fingrar trots superhandskar.

Bredvid sitter en figur, utan vantar men med kaminheta händer ändå, och säger: Fy tusan, vad jag hatar vintern!

"Man" säger ingenting. "Man" har käkar som har frusit ihop. Så figuren fortsätter att babbla på och beklaga sig, utan att bli avbruten. Men så plötsligt säger "man": Fortsätt prata du. Det blir fortare varmt i bilen då.

 

Väl hemma, medan figuren tar toapappret under armen och går in för att låsa upp dörren, stannar "man" kvar för att koppla motorvärmarsladden, ställa in tiduret, ta de tunga kassarna, med sina stela fingrar, och lirka upp den tunga ytterdörren, med både händer och fötter, och slutligen komma in. Då säger "man": Hem ljuva hem!

 

Från köket hörs en figur muttra: Minus tio. Jag ger mig den på att det är plusgrader innan klockan sju. Det känns i kroppen.

 

Och solen går upp och ner. Temperaturen går upp och ner. Humöret och värken går upp och ner. Men man säger ändå: Det kunde ha varit mycket värre.

Och menar det.