saltatochkryddat

 

Men jag vill inte! Jag vill ha sandaler!

 

Nu börjar allting ta så lång tid. Det ska planeras vilka kläder som kan vara lämpliga att ha på sig och när man bestämt det, tar det en evighet att sätta på sig alltihop. Om man sen ska ut, ja, då kommer jacka, halsduk och skor till också. Tidsödande.

 

När jag bara ska gå tvärs över gatan, till soprummet, kan jag inte längre snabbt skjuta in fötterna i ett par sandaler och öppna dörren. Och gå ut!

Nej, det krävs halkfria skor och ytterplagg som kan stå emot isvindar. Ändå tillhör jag inte den lättfrusna typen. De har det mycket värre. Eller?

 

Om jag bestämmer mig för att ta en promenad in till centrum, då måste jag ha skor som jag inte får ont i fötter och ben av, lagom tjocka långbyxor som det inte blåser igenom men som inte får vara för varma, en långärmad tröja och en jacka som definitivt måste kunna andas. Annars slutar jag. Dessutom en halsduk, modell större, som ska knytas på ett speciellt sätt. Okej, när jag är klar med allt, är jag svettig. Då känns det skönt att gå ut i den kalla luften. Välbefinnandet håller i sig ända tills jag går in i första affären. Då börjar jag koka. Glasögonen immar igen och halkar ner på den blöta näsan. Det rinner varma floder bakpå ryggen och jag får ett akut behov av att riva av mig alla kläder. Vilket jag naturligtvis inte gör, det begriper ju var och en. Jag är en hänsynsfull människa som är rädd om mina medmänniskor.

 

Att strosa omkring och "rassla med galgar", som Asta säger, är inte att tänka på. Så - varför är jag då på stan? Nej, det finns absolut ingen anledning till det, alltså bestämmer jag mig för att gå hem igen. Då fryser rännilarna på ryggen till is och glasögonen immar igen av kylan. Den här gången.

 

Väl hemma kastar jag av mig kläderna, nu är det slut på hänsynstagande, och byter till tunna innekläder och innesandaler. Så dricker jag kaffe och överhettningen är igång igen!

Iförd linne och tunna fladderbyxor går jag ut på balkongen där naturligtvis en väl påpälsad, pratglad granne får syn på mig och innan jag hittar en ursäkt att gå in, som verkar sannolik, har jag frusit ihop totalt.

 

Så där håller det på. Oktober till maj. And I hate it!!

 

"Men det är i alla fall myggfritt", säger någon som har full kontroll på sin kropps termostat och inte förstår min situation. Ja, och? Det var det i somras också! Och de få myggor man såg, hade sandaler, shorts och linne på sig. Dag som natt!

Ja, eller. Skit samma men vintern gör mig galen.

V.S.B.