saltatochkryddat

 

I går sa jag det igen. Och på en affär dessutom!

 

När jag blir riktigt nöjd över något, alltså riktigt, riktigt nöjd, då kommer Ordet! Jag vet inte varifrån det kommer, jo, från munnen naturligtvis, men jag vet inte dess ursprung.

 

I går köpte jag alltså ett par byxor på Fanny. Du vet, såna där härligt moderna sladderbyxor som inte har någon passform alls. Vilket gav upphov till att jag kom ihåg min före detta arbetskompis Ingers bevingade ord: Hur kunde vi leva utan stretch? Det var jag ju tvungen att berätta för den trevliga människan i kassan, vilket i sin tur resulterade i att vi delgav varann erfarenheter om styva, nytvättade stuprörsjeans som vi tvingades ta på oss medan de fortfarande var fuktiga och lägga oss på golvet för att få igen blixtlåset. Hemska tider!

 

Nu är det stretch och sladder som gäller och det var då jag konstaterade att det är: Grejhåjtarns!

När hon började skratta, insåg jag att det kanske inte är alla som använder just det ordet.

 

Men håll med om att skridskorna, på bilden ovan, som håller domherrarna sällskap på balkongen, verkligen också är grejhojtarns.

Dem hittade jag på second hand för femton kronor. Lycka. Har aldrig sett sådana förr. Och det är just det som gör att de får mig att utbrista Ordet!

 

Skulle aldrig falla mig in att ge omdömet grejhojtarns om en maträtt, till exempel. Det skulle bli helt fel.

Inte heller om en SAIK-seger med 7-3 över Modo. Hur skön den än är, så är den ju inte oväntad. Eller hur, Janne A, bördig från Ö-vik?

 

När jag får tid måste jag nog forska lite i Ordets ursprung. Men det har jag inte nu. Tid, alltså. Nu är boken så nära, så nära och den kommer att bli . . . . Gissa!