saltatochkryddat

 

Det är höst nu. Luften och färgerna har förändrats. Det är svalt i skuggan.

Tror du att man kan svettas floder i den svala skuggan? Man kan!

 

I dag är en dag med många järn i elden. Men vi kan ju börja med att jag var ombedd att åka till en fotbollsturnering där Affe, 9, deltar. Inte så mycket för att heja på honom som för att se till att han får i sig nåt matnyttigt. Det är ju fråga om en heldagsturnering med många matcher och mycket väntetid.

 

Hans föräldrar har tagit en välförtjänt paus från vardagens slit och är i fjällen och cyklar. På fjället! Då det finns asfalterade vägar . . .

Alltså är far- och morföräldrar involverade i tre dagars aktiviteter. Inga problem, tyckte jag. Tills . . .

 

Med kännedom om Affe och hans sätt att hushålla med pengar, var föräldrarna en smula oroliga över att de medskickade slantarna skulle gå till godis i stället för lunch. Med min kännedom om Affe vet jag att mycket kan han vägra för men aldrig plättar. Alltså gräddade jag plättar och startade min lilla kanonkula och drog iväg.

Det var jättemycket folk på och runtom tre fotbollsplaner och en hel del bilar men jag lyckades smita in på en ledig liten plats mellan två stora fordon.

 

När jag, efter många om och men, lyckades hitta mitt barnbarn, hade de just vunnit en match (som jag hade missat). Han hade inte ätit något, sa han, och alla pengarna var kvar. På frågan om han ville ha plättar sa han, såklart, ja på direkten, men "jag behöver nåt att dricka också, köp en festis mormor och den kan du betala". Hur skulle jag kunna neka?

Så småningom kände jag att jag måste tillbaka till storebror, som är opererad och måste vara i stillhet, vilket inte är hans allra starkaste sida. Det var då svetten började rinna!

 

En tre-, fyrafilig kö på cirka 300 personer hade bildats längs sträckan där även min bil stod. De skulle köpa hamburgare! Runt omkring sprang barn i alla storlekar. Om jag hade valt att köra rakt fram, hade jag hamnat mitt i en match och då min bil är förbluffande lik en boll, var det liksom inget alternativ.

Jag tvingades krypa till korset.

 

"Ursäkta men skulle ni kunna hjälpa mig att få fram, eller bak, eller, ja, UT bilen?" sa jag till kön. "Hur då, menar du", svarade en man, "ska vi lyfta den?". "Nä, men om ni kunde flytta er och bilda en öppning i kön så att jag kan backa ut . . ." "Jamen, självklart", sken han upp, "det fixar vi".

 

Nu är det här med att backa inte riktigt min cup of tea, då jag är tämligen stel i nacken men vad gör man?

Jag kom väl cirka två decimeter åt gången innan nåt barn, eller nån vuxen som jagade barnet, sprang bakom bilen. Till slut stod två vuxna och tre barn och dirigerade hur jag skulle köra.

Tror du att svetten rann?

Men ut kom jag. Till slut.

När jag stannade till vid affären, träffade jag den kinesiska nakenhunden Maud. För första gången kände jag en vilja att byta med henne. Inte liv. Bara klädsel.