saltatochkryddat

 

Nej, Skellefteå AIK vann inte guld i år. Om jag är ledsen för det? Inte ett dugg.

 

Det kanske verkar konstigt när man, som jag, ägnat hela, låååånga evighetsvintern åt att vara fanatisk supporter åt laget. Men nu är det så att jag har anammat en mig närståendes valspråk: Var sak har sin tid. Och nu är det tid för annat!

 

Visst är det trist för alla spelare, ledare och andra i och kring laget att inte nå ända fram och de ska få deppa i fred ett tag, tycker jag. Var och en står sig själv närmast. (I dag har jag en viss dragning åt ordspråksboken i min blogg). Och en av dem som står mig absolut närmast, fick mig att inse proportionerna i livet.

Att bygga ett nytt lag som ska sättas in på isen och fungera prickfritt, det är inte lätt.

Att bygga en ny trumhinna som ska sättas in i örat och fungera prickfritt är en, storleksmässigt, mycket mindre prestation men i mina ögon ett rent under! Det är stort.

 

När ett av mina älskade barnbarn låg på operationsbordet, fanns inte ens AIK i mina tankar.

När han kom hem, bandagerad och med smärta men ändå lyckades pressa fram ett leende, då släppte min oro och jag kunde börja fokusera på kvällens match. Vilket jag inte riktigt gjorde. Inte som förr.

 

När Växjö satte det avgörande målet, var jag glad. Inte för deras skull, absolut inte för deras skull. Jag var bara fortfarande så glad och lättad över att Giddes operation hade gått bra, att den känslan tog överhand. Jag kände inte ens att jag behövde lida för våra fantastiska spelares skull, det var det nog så många andra som gjorde, jag kunde ägna mig åt glädjen i att ha fått se härliga matcher hela vintern och med säkerhet även kommande vinter.

Ni är bara så bäst, Skellefteå AIK! Men öronläkarna i Umeå är inte dåliga de heller.

 

Men vet du, OLW har plockat bort ostkrokar "Less fat" ur sortimentet. Det har jag fått bekräftat i ett mejl och det, DET, är riktigt deppigt det.

 

Även en liten krok, kan ge stor njutning. Eller hur det nu var. Ordspråket.