Smaka på det här, Hollywoodfruar!

 
Det var bara så att jag skulle köpa te. Vilket brukar gå relativt snabbt. Men inte den här gången.
 
"Hej", sa jag som jag brukar, och fortsatte "två hekto 54:an, tack". Och helt plötsligt befann vi, den trevliga butikstjejen och jag, oss i ett känsloladdat samtal om Hollywoodfruar och syriska flyktingbarn. Hur i hela friden gick det till?
Ibland blir det ju så att det ena ger det andra och om jag riktigt pressar mitt minne till det yttersta, kan det ha börjat med den kraftiga blåsten. Blåst - blåsta? Eller var det bostäder i stormbyar. Hus - tältläger? Jag vet inte riktigt säkert men vi blev båda på en enda gång väldigt upprörda och kände ett behov av att vädra våra åsikter.
 
Alla som ser på TV-programmet Hollywoodfruar, "råkar" hamna där. Så även hon och jag. Och då fastnar man eftersom det tilltalar en inneboende längtan efter att sitta bakom en skämskudde och utstöta diverse förfasande ljud. Dessutom ber, åtminstone jag, rättvisegudarna om en rockad. Bara så där. Flytta "fruarna" till ett flyktingläger i Syrien, flytta barnen i lägret till Sverige och flytta mig till Hollywood! Vem eller vilka skulle otrivas mest? "Fruarna" för att det inte finns några shoppingtält där man kan göra av med 80.000 kr på en vecka? Flyktingbarnen som, för att undkomma krig, tvingats skiljas från sina föräldrar eller jag som hamnat i en artificiell värld med kindpussar och knivstick i ryggen i samma sekund?
 
Att se fattiga barn i krigshärjade länder, gör mig jätteledsen. Att se Hollywoodfruar gör mig euforiskt glad.
Jag bor i Sverige, i Skellefteå. My Hometown. Här kan jag dra på mig gummistövlarna och gå ut i skogen utan make-up. Här kan jag välja bort det som inte känns rätt, utan att frukta för mitt liv. Här kan jag gå till Te-Magasinet och köpa två hekto av mitt favoritte och känna mig rik! Fattar du? 
Jag undrar om "fruarna" känner sig tillräckligt rika. Jag undrar om flyktingbarnen nånsin får äta sig mätta. Jag undrar om Skellefteå AIK ska mäkta med att ta sitt tredje raka guld.
 
Ibland kan man vara full av undringar, bara för att man har köpt te.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0