Allting försvinner!

 
De är borta nu. Både far, mor och makaronerna.
Allting försvinner, till och med snön, så småningom, fastän man inte tror det.
 
När jag växte upp fick jag minsann lära mig att hjälpa till i hemmet! Varje gång det skulle serveras makaroner till middag, alltför sällan enligt min far, så fick jag slita. Då var makaronerna nämligen långa rör, som skulle brytas av till precis lagom stora bitar. Inga skruvar, inga snäckor, inga hjul, inga fjärilar. Bara långa rör. Som skulle kortas.
 
Knastret från mitt tuffa arbete, blandades på direkten med knastret från hundkorgen. Pia, vår världens finaste blandrashund, älskade nämligen okokta makaroner, till skillnad mot far som ville ha dem mjölkstuvade. Pia klev ut från sin korg med frambenen, sträckte på sig så det knakade i både kropp och rotting, gäspade högljutt och gjorde entré. Det var ju lönlöst att försöka smyga med smakbitarna till henne eftersom en hund som tuggar hårda makaroner, avslöjar sig å det grövsta. Vi hade båda mors gillande, så det var lugnt.
 
Många gånger har jag hört talas om män som krävt "mat och potatis" varje dag. Om min mor serverade, exempelvis, köttbullar och potatis, såg far helt bedrövad ut och sa: Har vi inga makaroner?! Han var inte speciellt förtjust i potatis, som du förstår. Men sätta potatis varje år, det skulle han. I en rasande fart. Snacka om arbetshumör. Jäklar om vi sölade! Mor och syster skulle lägga, inte slänga!, ner knölarna med jämna mellanrum och då menar vi jämna! Far drog upp fårorna med "potatmåggen" och jag skulle gå där bak och hålla rätt kurs! Om en sten låg i vägen så att en böj på fåran bildades, var det bara att backa och köra sträckan en gång till. Han måste ha närt en hatkärlek till potatis.
 
För mor blev situationen bättre när de djupfrysta pommes fritsen gjorde entré. Dem kunde far acceptera som komplement till söndagssteken. Men när kroketterna, de små, runda friterade potatisbollarna kom, då satte han stopp! De fastnade i gommen på honom och blev varande där ett bra tag. Medan mungiporna och ögonbrynen åkte ner.
 
Säkerligen fick han mjölkstuvade makaroner, sötade!, och falukorv i går när han fyllde 97 år. För i himlen serveras bara himmelsk mat.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0