saltatochkryddat

 

Nej, jag menar inte hon som var här i går och fyllde fyra år hela dagen. Jag menar hon som fyller 36 i dag och räknas till den yngre medelåldern.

 

När jag var 36, var hon tio och det var ju i går. Det var då, när varje födelsedag var hett efterlängtad och presentförväntningarna höga. En gigantisk chokladkaka, en t-shirt, en klocka, smycken, en twistpåse och ett fat med råkost . . . Jajamänsan, så kunde det vara. Om man frågar henne nu vad hon önskar sig så gäspar hon och säger: Ingenting.

Det trodde jag aldrig! Att hon skulle bli sån.

Inte heller trodde jag att hon skulle bli sjuksköterska den dan, när hon skulle ta en vaccinationsspruta, och vi fick möblera om i doktorns väntrum, dra möbler fram och tillbaka, lyfta på bord och vara flera stycken för att få fram henne från gömstället. Livrädd.

Eller när hon skickade ut sin lärare från klassrummet när han skulle till att snyta sig. Det var så äckligt, hon tålde inte ljudet.

Men då var hon tio. I dag alltså 36. Och fastän samma människa, ändå helt förändrad. Eller? Äter hon fortfarande popcorn till frukost? Tycker hon att städning är "tjejgöra"? Älskar hon att vara frontfigur och sjunga högst av alla? Säger hon "Goodnight sweetheart chewinggum" när hon får en godnattkram? Jag vet inte, för barn blir vuxna och slutar vara barn men aldrig för sina föräldrar. Hon har själv två söner och jag upphör aldrig att förvånas över att höra deras "Mamma!" till henne. Hur kan det ha blivit så? När hände det att hon gled ur mitt grepp och skaffade sig ett eget liv?

 

När kommer det att hända fyraåringen som i går satte farfars kondition och uthållighet på prov. Han var doktor på sjukvårdsrådgivningen, han badade i två tallriksunderlägg på köksgolvet, han fick spänna fast två bäbisar och fyra hundar i bilen ( inte lätt när man inte kan se dem), han fick bära henne i bilmattan när hon blev sjuk, han fick spela fotboll, efter regler som inte finns i La Liga, han fick byta bajsblöja på dockan och gå ut i soprummet med påsen eftersom den "luktade så äckligt". Han var, när kvällen kom, slut.

När kommer hon att förneka att hon nånsin haft låtsaskompisar? Att hon inte kunde klippa sönder ett papper utan att ha en karta? Och, det värsta av allt, att hon ville vara inne på toa samtidigt med farfar?

En vacker dag händer det. 

 

Men - som sagt - för föräldrar är deras barn ändå alltid barn. Så: Grattis på 36-årsdagen min älskade unge! Snart är dina söner också 36. Jodå, tiden går, även på Rumbagatan. Älskar dig.