saltatochkryddat

 

Sent i går kväll ringde en man från Munkedal till mig och undrade om jag hade nåt fel på varmvattnet.

Senare under natten ringde någon från Simrishamn men då jag inte har nåt fel på varmvattnet, svarade jag inte. Alltså, om det ringer mitt i natten och jag inte känner igen den ringandes nummer, svarar jag inte. Men jag kollar dagen efter vem det var, minsann.

 

Tidigare under kvällen ringde jag ingenstans. Men det gjorde min telefon. Som låg på bordet.

Den har fått för vana att lite då och då ringa upp Lina, min sonhustru. I fredags skrämde den nästan slag på henne på jobbet, då hon såg att hon hade tre missade samtal från mig! 

Numera vet hon att det inte är jag som ringer, det är bara min telefon. Jag får skicka sms till henne: "Jag har inte ringt", alternativt: "Nu ringer jag strax".  Så hon vet att hon inte behöver vara orolig.

Fast oftast har jag inte registrerat att "jag" har ringt. Då kan det hända att telefonen på bordet, helt plötsligt börjar prata!

 

Jag tänkte att jag skulle ringa till Adam, mågen, och kolla en sak. Hann knappt tänka tanken innan telefonen började ropa "Hallå! ............ Hallå!!" Jag blev, givetvis, paralyserad och stirrade bara på apparaten. Men när det tredje anropet hördes, och det med tydliga VERSALER!, då fattade jag att det var, just det, Adam som hojtade från köksbordet.

Jag hade ringt till honom, påstod han. Det hade jag inte! Och inte han till mig heller.

 

Nu har jag faktiskt användning för det, för mig, nya ordet: stämmet. För det är helt uppenbart nåt fel på stämmet när det gäller min telefon. Marcus Hellner tyckte dock att stämmet var bra i dag. Och förra helgen var det Calle Halvarsson som var nöjd med stämmet.

Jag är inte helt säker på att jag vet vad det betyder men om det är, som jag befarar, kommer vi snart inte längre att säga "Det stämmer bra" eller "Det stämde bara inte", utan substantivet ersätter verbet. Vad tror du, tror du det stämmer?