Så praktiskt att kunna minnas

 
Det är ju för fiffigt med en dagbok som täcker fem års händelser. Då kan man till exempel jämföra väder, temperaturer och snödjup fem år tillbaka. I går hade vi plus nio grader! Den tionde februari! Smältvattnet porlade, det droppade från taken och småfåglarna kvittrade som besatta.
Om det var unikt?
Låt mig se i min femårsdagbok.
 
Svaret är: Ingen aning!
Jag skriver nämligen inte i den. Jo, när maken säger åt mig att anteckna vilket datum vi sätter igång vattenpumpen i kallkällan vid stugan och får det att funka! Då brukar jag också försöka utnyttja hans minneskapacitet gällande andra saker och fylla i retroaktivt.
Sen är jag ju så otroligt begåvad att jag, i Kom-ihåg-rutan längst upp, redan från första året har antecknat att, exempelvis, Helen fyller 48 år! Det har hon gjort i fem år nu. Eller att bilen ska besiktigas. Inte nog med det, min dotter och måg gifter sig en viss dag varje år. För att inte tala om att vi har fest för Per den sjunde augusti varje år men det vet han inte om.
 
Hopplös var ordet. När jag var ung skrev jag "Kära dagbok" varje dag. Men då handlade det inte om regnmängd eller tomatskörd. Då var det berg- och dalbana som gällde. Min mor skrev dagbok varje dag, till den 12 december 2005. Den trettonde december somnade hon in.
Min dagbok har många gånger undrat om jag har somnat in. Nä, inte direkt,  jag har nog mer hamnat i en låtsasvärld, jag tror nämligen att jag ska minnas allt utan att skriva ner det. Vilket möts av ett hjärtligt skratt från himlen. Min mor vet . .
Som tur var kan bilder i dag ersätta dagboken. Därför, Gun, tillägnar jag dig dagens bild. Du vet varför. Och när.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0