Ge mig en torr apelsin, tack!

 
Apelsiner är alldeles för saftiga. De få gånger jag hittar en riktigt torr en, blir jag överlycklig!
 
Likadant med mandarinerna. Eller klementinerna. Eller satsumasarna. Kärt barn har många namn. Men saftigheten är densamma. Tyvärr.
 
Jag har i färskt minne den gången jag, som tioåring, satt barnvakt hos en granne medan bäbisens mormor var på husmodersgymnastik. Som det hette på den tiden och där samtliga deltagare hade mörkblå kalasbyxor och vit kortärmad tröja. 
Ifall det sovande barnet hade vaknat och gallskrikit, är det inte säkert att jag hade reagerat. Jag hade nämligen fått en apelsin i förskottsbetalning och när jag skalat den och började klyfta, hörde jag det efterlängtade ljudet, som en sorts prassel liksom. Frukten var kruttorr! Lyckan var fullkomlig. Mumsfilibabba.
 
När jag kom hem efter arbetet och mamma frågade om det hade gått bra, svarade jag: Jag fick en apelsin, mamma! Och den var torr!
Vilken lyckad barnvaktsinsats.
 
Jo, jag vet att jag är knäppförklarad. Då gäller det inte bara apelsinerna. Körsbär i likör, du vet. Bruna bönor med smörbrunn. Spenatstuvning till det mesta. Aldrig sett en James Bond-film. Ja, det finns mycket som andra inte förstår. Stackarna.
 
Själv har jag svårt att riktigt begripa hur jag kunde vara med om en liten rundvandring på Gran Canaria i går. Jag gick från sovrummet in till badrummet, vidare genom vardagsrummet, där läxböcker låg utspridda på soffbordet, och ut på balkongen. Från den utsiktsplatsen fick jag se poolen och längre bort havet. Hela tiden med intressanta kommentarer till. Åtminstone tyckte kommentatorn det.
 
Det går att pussa en iPhone men det känns väldigt envägs.
 
På kvällen inträffade en annan obegriplig sak. När jag satt i godan ro och tittade på SVT:s regionala nyheter, kom ett inslag då jag helt plötsligt fann mig stirrande rätt på min egen bok! 50 tum fylldes av min bok! Fatta det, du. Det gjorde då inte jag. Men kul var det.
 
Måste man förstå allting? Som att någon äter gelé och dricker söt saft till surströmming? Nej, säger jag. Vissa saker mår bäst av att inte få någon förklaring. Det är bara att rycka på axlarna och gå vidare. Mot nästa apelsin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0