Värksamt väder

 
Nej, det är ingen felstavning. Det här vrickade vädret är en gudagåva för värkjävlarna. De där små som ilar omkring i kroppen och slår med slägga, bränner med svetslåga, skjuter pilar och kastar granater. Bland mycket annat de brukar roa sig med.
 
Om det är 18,2 grader kallt, då ska det inte snöa. Så vis borde naturen vara. Och om det är en tre-fyra grader plus en dag, då borde det inte kunna vara minus sjutton på kvällen.
 
När min kropp har ställt in sig på regn och rusk med allt vad det innebär så blir det en stor omorganisation när det plötsligt slår till och blir kallt. En sorts rockad bland arbetare och tjänstemän, hög och låg, tandläkare och ortopeder, snickare och präster. Och det fattar ju alla att det inte kan gå smärtfritt.
 
Min far hade en inbyggd väderprognos, framförallt i nacken. Min väderkännare sitter mer i handlederna, men bara när det ska bli snö. Så om jag får ont i handlederna på sommaren, blir jag riktigt orolig. Men då kan det, tack och lov, bero på något så fridfullt som ogräsrensning. Då var pappas nacke betydligt mer pålitlig. Han fick aldrig ont i nacken av att dammsuga. Inte heller att steka köttbullar. Och aldrig någonsin av att hänga tvätt. För det gjorde han aldrig! Inget av det. Därför kunde hans barometer placeras i just nacken.
 
När jag ska till att få feber, får jag känning i höger skinka först av allt. Vilket skulle kunna bortförklaras om det inte vore för det faktumet att även min dotter inleder sin febersjukdom i höger skinka. Det kan göra riktigt rejält ont, ska jag säga. Men om någon skulle komma på tanken att fråga hur jag mår och jag skulle svara: Jag har ont i skinkan, då skulle förmodligen ingen säga: Nej, men har du feber?
 
Därför berättar vi bara det för varann, min dotter och jag. Vi som vet.
 
Nu ska jag med berått mod slänga mig ut i världen - utan mössa. Men jag har en varm och go kapuschong och en stor och gosig halsduk så det ska nog gå.
 
Jag kommer att tala till vädergudarna så att de förstår. Med hot. Med utpressning. Med fagra löften. Precis som de talar till mig. Det är som ett dåligt äktenskap vi har, vädergudarna och jag. Vi borde inte vara beroende av varann.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Både min glada dotter och jag får ont i BÅDA skinkorna när det är feber på gång. JA, jag vet att jag alltid ska vara värst..... Inte är det kul att det varit fullmåne en månad i sträck nu. Kul att vi fått ca 10 cm blötsnö och nu regn - är det inte heller, men fö är ju det mesta alldeles underbart! Puss du innehållsrika männscha!

Svar: Puss tillbaka, du "anonyma" männscha ;-D
Maude Westerman

2015-01-12 @ 17:16:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0