Tack för mössan, sa apelsinen.

 
Det händer att det blir misstag. Som med sonens favoritmössa, till exempel.
 
Den spygulgröna mössan med olikfärgade prickar och två tofsar, var den mössa som han absolut skulle ha på sig under alla fotbollsträningar. Som du kan förstå, var den inte helfräsch efter en säsong. Modern tyckte att den absolut behövde tvättas. Sagt och gjort, vilket jag bara skulle ha sagt och inte gjort. Åtminstone inte utan att läsa tvättrådet inuti mössan innan. Den gick in i maskinen som den perfekta tonårsmössan och kom ut som en huvudbonad för en apelsin! Möjligen grapefruit om man töjde lite grann. Ordet "förlåt" räckte inte långt.
 
Han hade en egen, udda,  stil på huvudbeklädnader under några år, sonen. På högstadiet var det morfars gamla motorcykelhuva i skinn som gällde. Den var inte snygg! Vilket tydligen inte var ett krav som låg särskilt högt på listan.
 
Än värre blev det under gymnasietiden.
Det var i början på 1990-talet och rundstickan härjade! Till och med jag frestades till att handarbeta .... Köpte garn och mönster till en mössa men upptäckte vid hemkomsten att det skulle ha behövts fyra olika färger och jag hade bara köpt tre. Äh, vem bryr sig. Jag följer mönstret ändå, tänkte jag, och tänkte vidare att det skulle ändå ingen märka. Nu säger jag inget mer om just den saken!
När mössan var klar, var jag så duktigt less på att handarbeta, så jag fäste inte ens trådarna som låg decimeterlånga inuti mössan. Och de var många!
 
Jag slängde ner skapelsen i vedbänken, där vi förvarade dylika saker, och hoppades slippa se den nåt mer. Ett fåfängt hopp, visade det sig, eftersom sonen fick syn på den.
Jag förbjöd honom att ha den på sig men vem har hört talas om en tonåring som lyder? Han drog ner den över skallen och trådar, i tre färger, hängde ut runt om. Jag skämdes som bara den. Inte han.
 
Efter ett par dagar kom han hem och sa: Mor! Du har fått beställning på mössor! 
Vilket felet var på den årgångens killar i Skellefteå, vet jag inte, men nåt måste det ju ha varit. Inte fick de några mössor heller. Det gäller ju att sluta när man står på topp.
 
Men som mamma måste man ju få göra sina fel och misstag. Åtminstone så länge man inte bränner vid glass... Eller hur, Ted?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0