Nu ska det SKE!

 
Det är dags. Hög tid. Även om det finns de som protesterar. "Låt det vara som det är".
Jag håller inte med.
 
SAIK försvinner! Nu ska Skellefteå AIK förkortas SKE. Och ingen ska i fortsättningen behöva fundera på om vi spelar bandy eller hockey här i stan. Förslaget är lagt, bearbetat och godkänt. Beslutat.
 
I byarna runt omkring, heter den här stan Ske-let. Alltså med sch-ljud. Ja, da jetta ve fara in deill Skelet. Om man vill se mästerlig hockey alltså. Men nu drar vi till Se-let. Utan sch-ljud. Det är där stugan finns. Och fåglarna. Öppna spisen. Liljekonvaljkullen. Växthuset. Älven. Böckerna. Korsorden. Sinnesron.
 
Bloggen får stanna hemma i stan. Facebook och Instagram får följa med. De behöver ingen semester.
 
Till stugan kan jag åka, utan att det blir en förfärlig massa larm och ståhej. Men inte till Stockholm.
När jag, vid utresan,  passerade säkerhetskontrollen på flyget, började det tjuta. En barsk liten dam sa åt mig att sträcka ut armarna och så började hon kroppsvisitera mig, precis som på film. Eftersom hon inte hittade nåt av värde, fick jag order att ta av mig skorna, gå genom kontrollen en gång till och vips var jag godkänd!
Att mina skor, av tyg och med gummisula, skulle ha innehållit något farligt, det borde ha tett sig långsökt.
 
Men vad hände när jag skulle resa hem igen då? Jo, visst sjutton tjöt det även på Arlanda! Och den damen var inte mindre barsk, som utförde kroppsvisiteringen där. "Har du nån väska?", sa hon och spände ögonen i mig. "Jo", fnissade jag, "den ligger där på bandet".
Då stegade hon iväg till en stor och reslig karl och kommenderade: Stickprovskontroll!
Han tittade på min axelväska av modell mindre, öppnade den och sa: Ja, det där var inte mycket att se.
Så fnös han indignerat och gav mig väskan.
Men skorna då? Skulle inte Arlanda kontrollera mina terroristskor? Icket! De var godkända direkt.
 
Jag begriper ingenting. Men jag har kommit till slutsatsen att det måste vara att jag har silver i håret, amalgam i tänderna, ett hjärta av guld och att jag tar mig ett järn till sillen på midsommarafton, som gör att säkerhetskontrollen får fnatt. Eller kan det vara metalliclacket på naglarna?
Pinsamt är det i alla fall. Mest för de barska damerna, antar jag, som måste tafsa på min kropp. De gör det så snabbt att det inte finns en chans att de ska upptäcka om jag har gömt en stilett i vecken . . .
 
Nej, nu är det sluttjollrat för i dag. Och för sommaren. Nu vill jag bara önska dig, min kära och trogna läsare av bloggen, en riktigt fantastisk sommar, precis en sån som du önskar dig. SKE din vilja.
Vi ses mot hösten, hoppas jag.
Pussåkram.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0