saltatochkryddat

 

Nej, jag vågar inte putsa Aladdinlampan jag köpte på loppis häromdagen. Tänk om det dyker upp en ande som ger mig en önskning!

 

En. Önskning.

Vad skulle den bestå i? Att alla nära och kära får vara friska? Att alla krig i världen upphör? Hur skulle jag kunna välja?

 

Tänk om jag skulle gå ner en nivå då. Önska att jag vann tio miljoner? Att det alltid vore sommar? Tänk bara så många människor jag skulle tvingas ta hänsyn till innan jag fattade beslutet. Vinterfolket, till exempel. Hanna och Anton skulle definitivt bli besvikna på mig. Skoterfolken dessutom. Och om jag valde tio miljoner, vilka skulle få mest fördel av dem, de som behöver mest eller de som jag älskar mest?

 

Nä, jag får gå ner en nivå till, märker jag. Skulle jag då önska att jag kunde äta vad som helst och hur mycket som helst utan att gå upp i vikt eller få försämrade värden? Eller att vissa i släkten kunde äta vad som helst utan att bli sjuka? Jaha, det valet verkar ju enkelt. På papperet. Men jisses om jag verkligen skulle få den möjligheten, då vete rackarn om inte egoismen tog överhand. Tänk godis. Tänk budapeststubbe. Tänk pommes och hamburgare. Fy, vad jag skulle tvingas skämmas. Det är lika bra att jag går ner ytterligare en nivå.

 

Kanske skulle jag då önska att Skellefteå AIK tog guld den här säsongen igen? Eller att Luleå inte gör det?

Nix, det där måste avgöras rent sportsligt, jag kan inte lägga mig i sånt, känner jag. Det känns som osportsligt.

 

Så - vad återstår? Att jag får min ungdom tillbaka? Aldrig! De verkar ha det så snärjigt, ungdomarna.

Att jag kommer till himlen när jag dör? Men hur ska jag veta hur det är där då? Kanske rena helvetet för  en som är både höjd- och flygrädd.

 

Kanske skulle jag önska att alla länders Special Olympic Team, skulle bilda regeringar. Hemska tider vilken oordning det skulle bli men vad vi skulle skratta! Och kramas. Och berömma varann. För det skulle stå i samtliga länders regeringsdeklarationer. Kanske inte helt rättstavat men vem bryr sig?

Joo, kanske jag . . . Förlåt.

 

Jag har bestämt mig! Aladdins lampa får förbli oputsad! Jag törs inte ta risken.

Dessutom är det så himla tråkigt att putsa koppar.