saltatochkryddat

Det är sol och drygt tjugo grader varmt. Det är fredag. Och det är den 11 september.

Jag vet personer som åker till Turkiet i dag. De är inga fegisar.

Jag vet också personer som träffades den 11 september ett år, vilket visade sig vara en fullträff.

Men jag vet också skyskrapor som träffades av flygplan den dagen. Och en duktig och omtyckt kvinnlig svensk politiker som träffades av knivhugg och dog. Den 11:e september.

 

Får man vara glad i dag? Eller ska man vårda minnet av tragedierna?

Jag väljer att vara glad.

 

Jag är en liten människa som gläds över att hockeyn snart börjar, över att få kramar, över att vi har tio grader varmare än normalt för årstiden, över att det blir grillad entrecote och grekisk sallad till middag i stugan i dag, över att jag nyss fick ett paket tryffelpasta av Åsa, över att få se Finnkampen på TV i helgen. Och US Open.

 

Jag orkar inte be om ursäkt och skämmas.

 

Men jag orkar hålla tummarna för Matilda. Jag orkar glädjas med Jerker och Anneli. Jag orkar hoppas att kusingänget får en trevlig och odramatisk vistelse i Turkiet. Och jag orkar skratta.

 

Men jag törs fasen inte dammsuga.  Inte den 11:e september.