Vem hyr av käringen?
Hon är den enda som har ett eget hus. Med kamin. Hon behöver det för sina värkande leder. Och för dig som nu tror att det är mig själv jag pratar om, kan jag genast bevisa att så inte är fallet; Hon sitter nämligen och stickar! Dagarna i ända. Det gör inte jag.
Nyss upptäckte jag att någon hade flyttat in till henne under sommaren. Men vem?
Det räckte tydligen inte med att talgoxarna redde sig ett bo längst ner i ett cementrör, det var fler som tröttnat på de traditionella ställena. Det kan ha varit Sälly och Ärland, våra sädesärlor, för de flyttade från sin takvåning, där de alltid har bott. Men jag vet inte.
Det är inte mycket som har varit sig likt denna sommar. Det mest påtagliga var väl att den kom till midsommar men ångrade sig och höll sig borta till mitten av augusti. Myggen, däremot, höll ut! Hela tiden. Jädrar vilka krig jag har utkämpat.
Vi har eldat värmeljus under tabletter vars lukt ska skrämma bort myggen. Vi har köpt en eldriven myggfångare vars lukt ska dra till sig myggen. Det gäller att hålla en viss reda på uppfinningarna. Och läsa bruksanvisningarna! För om man placerar allt i närheten av där man själv befinner sig, då blir inte bara myggen tokiga . . .
Nu är det dock höst. September, den månad jag alltid har älskat. Tyvärr besvarar den inte längre min kärlek, utan gör mig illa. Varje år inträffar samma sak. Jag kallar det septembersjukan. När man får 40 graders feber fastän febertermometern visar 36,8.
Därför känns det helt ok att flytta in till stan igen. Även om älven fortfarande glittrar av guld och diamanter.
Kommentarer
Trackback
