saltatochkryddat

 

God fortsättning på ..... vintern? Äh, hur som helst så önskar jag att fortsättningen blir bra på det mesta. För de flesta.

 

I förra veckan var jag på hockey. I första periodpausen fann jag, helt plötsligt, mig själv innesluten i en mjuk, varm omfamning och när jag, med tanke på alla åskådare, tyckte att det var dags att avsluta kramen, sa mannen: Stå kvar! Man ska kramas minst tjugo sekunder, det är då först som alla positiva energier blandas och överförs.

Vet du hur långa tjugo sekunder kan vara när, till exempel, svågern och hans söner står och ser på och kanske undrar varför den här mannen omfamnar mig precis efter det att min make gått ett ärende? Eller om jag överhuvudtaget känner honom? Men jo, det måste de ha förstått eftersom jag slog armarna om honom också. Det gör jag aldrig på en okänd.

 

Sanningen att säga så blev jag så glad i hjärtat. Det blir jag alltid av att träffa honom, vilket inte händer så ofta numer. Annat var det förr. Under tonårsperioden var han en av mina allra bästa kompisar. Eller så var det mammas, jag vet inte. Han brydde sig i alla fall inte så mycket om jag var hemma eller inte när han hälsade på. Huvudsaken var att min mor och hennes fikabröd var det. De trivdes ihop, de också.

 

Ibland blev vi osams. Det var när han försökte få mig att förstå att min dåvarande pojkvän inte var bra för mig. Visst hade han rätt i det men det insåg jag inte då. Alltså grälade vi. Och kramades. För det har vi alltid gjort. Och det gjorde vi i hockeypausen också. Drygt tjugo sekunder. Och jag mår fortfarande så bra. God fortsättning, Martin!

 

Julaftonen var också en energikick. Juldagen likaså. Barn och barnbarn, god mat och många skratt och kramar. Kan det bli bättre?

 

I går, annandagen, var jag mol allena sedan maken åkt på jobbet. Tänk att det kan finnas så mycket härlig idrott att se på TV, att man får träningsvärk. Jag känner det mest i armarna. Inte konstigt alls då de används för att byta kanal och plocka fram TV-sidorna på paddan. Ett fasligt flängande mellan aktiviteter.

 

Nu ska jag gå ut i den nollgradiga luften. Nu finns inget att skylla på. Och rean borde locka. Om jag inte hade så förbålt ont i armarna. Det gör ont att bläddra bland galgarna. Som Asta brukar säga.