saltatochkryddat

 

De gustibus non est disputandum. Om tycke och smak skall man inte diskutera. Punkt.

 

Men vad är det vi gör hela tiden? Jo, vi diskuterar tycke och smak. Och dömer och fördömer.

Jag älskar surströmming! Detta avslöjande skall ej diskuteras.

Såg en snutt av Renées Brygga där Jessica Almenäs bjöd övriga på en surströmmingsklämma. Utan att fälla några som helst omdömen om deras smak, kan jag ändå konstatera att surströmming i vissa fall borde kunna användas som miljövänliga vapen.

Sveriges tuffing nummer ett (Persbrandt har ju abdikerat), Dragomir Mrsics uppblåsta jag, pyste ihop till ett intet, när Jessica öppnade surströmmingsburken. I det läget skulle han ha varit totalt försvarslös mot vilka bovar som helst. Till och med Vanheden och Dynamit-Harry skulle ha kunnat handfängsla Mrsic utan några problem. Han såg helt enkelt ut som om han skulle dö. Eller gråta.

Men - han sa ingenting! Kanske beroende på att han inte vågade öppna munnen. Kanske för att han har tagit till sig det latinska ordspråket här ovan.

 

Min far tog också till sig det. Att man inte ska diskutera tycke och smak, alltså. Däremot ska man tala om för andra vad de ska tycka. Punkt. End of discussion.

Min ljusblå sticketröja som nådde nedanför knäna, till exempel. Om den skulle jag inte tycka. Om.

 

Nu har jag börjat ifrågasätta alla experter. Hur kan de avgöra vad som är bra och vad som är dåligt?

Frågan aktualiserades nyligen. Det blev liksom droppen som fick bägaren att rinna över. Ja, eller droppen och droppen. Det handlade väl mer om välfyllda glas.

Vi var bjudna på middag hos goda vännerna Lilian och Janne (du vet, 13-rättsjanne . . .) och förutom en vansinnigt god mat, bjöds det på ett superbt vin. Ett rött sådant, som liksom gjorde munhåla och gom till en salig enhet, strupen till en jublande transportör och, ja, du förstår. Vinet var så gott, så gott, så gott.

 

Dagen efter, alltså veckodagen efter, inget annat!, när jag tackade för alla trevligheter, och åter igen bad om namnet på den gudabenådade drycken, fick jag först en bild på flaskan. Någon timme senare kom ett sms från Lilian: Specialisterna i Allt om mat säger att det smakar "nyponsoppa med kaffesump" och ger det betyget "ej prisvärt".

Men hallå!!! Har de verkligen smakat nyponsoppa med kaffesump? Hur knäppa är de?

Nä, när det gäller vinexperter, slutade jag lyssna på dem när de föll i trans över ett vin som smakade "stall och läder". Då är nyponsoppa med kaffesump betydligt godare i min smak. Som inte ska diskuteras.

 

För övrigt älskar jag bruna bönor. Spenatstuvning. OCH choklapraliner med körsbär i likör. Punkt.