saltatochkryddat

 

I går fyllde han 40. Mannen. Myten. Mågen. Svärmorsdrömmen som alltid sätter familjen först.

 

Familjen består av frun, fantastiska söner och fiskar. Fiskarna i havet. I de norska fjordarna. I Åbyälven. Byskeälven. Skellefteälven. I princip alla vattendrag där de riktigt stora fiskarna kan finnas.

När han pratar om fiske förstår man att det finns en besatthet. En längtan, som ingen annan kan fatta.

 

Jo, det finns en till. Hans svåger. Min son.

Ibland händer det att de två följs åt på äventyr. Det brukar resultera i otroligt vackra bilder och levande skildringar i en fisketidning. Som jag köper, trots priset. Bara för att.

 

Deras respektive fruar är inte särskilt intresserade av fiske. För att inte säga totalt ointresserade. De ser nog mera fiskarna som rivaler, vilka tar deras män ifrån dem alldeles för ofta.. Intressekrock. Då gäller det att, i stället för att irritera sig på männens fritidsmissbruk, själva skaffa sig något att göra, som uppfyller deras krav på meningsfullhet.

 

Jag vill inte påstå att jag förstår dem bättre.

Min sonhustru köper gamla hus och renoverar. Hon är suverän. Det blir så himla snyggt och pietetsfullt. Hon har vördnad för det som har varit.

 

Min dotter gillar också att riva och renovera. Husvagnar, till exempel. Många är de husvagnsskelett som har passerat revy. Inte nödvändigtvis färdigställda. Tiden räcker inte till allt. Men idéerna finns och det är det viktigaste.

 

Jag tror att hennes bror fick iväg en ofärdig husvagn, som stod på deras tomt, med en förvånad bilköpare. Förmodligen prutade sonen på bilpriset, bara köparen tog husvagnen också.

 

Man måste inte ha samma intressen. Men det är en klar fördel.

Min äkta hälft och jag har exakt identiska intressen och mål. Och tänk, en gång i tiden fiskade både han och jag, utan att vi ens visste om varann. Sen slutade vi också, innan vi visste om varann. Men det händer nån gång, på sommaren, att vi tar våra metspön och guppar iväg med båten. Precis då förstår jag min son och min måg. En stund utan några som helst bekymmer, utan medvetna tankar. Total avkoppling.

 

Tänk, hur konstigt det kan vara. För andra kan enbart ordet "fiske" vara en stressfaktor. Jag känner två.