saltatochkryddat

 

Det här lövet och jag hade nåt gemensamt i går. Vi var ensamma på kvällskvisten.

Normalt gör det inte så mycket, vare sig för lövet eller för mig, eftersom vi båda vet att det bara är en tidsfråga innan vi får sällskap. Och, i mitt fall, brukar jag passa på att äta torsk och spenat, när jag är alldeles själv. Men så är det det här med hockey.

 

När mannen jobbar, ska jag medelst sms rapportera till honom vad som händer i matchen. Och eftersom han inte sitter i soffan, har jag ju ingen att prata med, så det löser jag med att "prata" med syrran. Medelst sms.

Dessutom pratar jag ju direkt till spelarna. Men, vad göööör du? Braaa, Jimmie! GulleJocke! Du är så bäst, Pontus! Neeeej, du skulle ha passat i stället! Och, när det blir AIK-mål, då tjoar, skriker och applåderar jag så gardinerna fladdrar. Och skyndar mig att skriva!!

 

Ibland möts Guns och mina mess på vägen. Ofta står det samma sak i dem, dessutom, så egentligen är det rätt onödigt att vi skickar båda två. Mannen får vänta en liten stund, innan jag får iväg en rapport. Först ska jag se reprisen på målet, sen höra vem som passade, och, naturligtvis, se målskytten sedan han satt sig i båset och konstatera om han är belåten eller tokglad. Då först får mannen veta. Hans svar brukar komma ganska långt efteråt, beroende på vilka arbetsuppgifter han har för tillfället, men han skriver alltid som att det är jag som gör det så bra i matchen. Bra, fortsätt så. Eller: Slappna inte av! Vilket ju i och för sig måste vara riktat till laget eftersom jag aldrig gör det under en match.

 

I morron är han hemma och ser matchen med mig. Då får han sitta och surra i soffan bäst han vill. Själv sitter jag i fåtöljen och pratar med spelarna.

 

På tal om att sitta. (Här kommer det en tjusig övergång). Visst har du hört eller läst om vikten av att sitta rätt på toaletten när man "gör det stora"? Hon, som skrivit om charmen med tarmen, har informerat oss om att vi förmodligen i alla tider, har suttit alldeles fel. För att underlätta proceduren ska vi sitta tillbakalutade och med benen högt, en fotpall rekommenderas.

Skönt! Nu är omskrivningarnas tid förbi. Nu behöver inga damer längre säga att de ska gå och pudra näsan eller nåt annat knäppt. Det är helt ok att meddela att man tänker gå och luta sig tillbaka en stund. Skitbra, eller hur?