saltatochkryddat

 

Nej, det är inte ett stavfel i rubriken! Om nu någon trodde att det var nypor jag menade. Hårda sådana.

Jag kom bara att tänka på forna tiders terrorister. Pojkarna som var ett par år äldre.

 

Det är kanske att ta till att kalla dem för terrorister men om man tittar i ordboken, kan terror betyda "injaga skräck hos någon". Alltså var de terrorister, pojkarna.

På vintern kastades det snöbollar. På sommaren puttades det från bryggor. Sånt kunde man i bästa fall uthärda och överleva. Men på hösten! Då blev grabbarna i sitt esse. Och överallt växte de, de förhatliga nyponbuskarna. Du vet vad jag menar, va? Inuti nyponen finns ett "ludd" som omger fröna. Detta ludd är det mest jävulska naturen har hittat på. Om man stoppar ner luddet under skjortan på någon, då börjar det klia och klia och klia, tills man inte står ut, utan är beredd att ge bort sin sista krona, bara det slutar.

 

Pojkarna var inte ute efter några pengar. De var ute efter att se oss lida. På den tiden fanns ju inte så många tillfällen att roa sig, så de gjorde det på andras bekostnad. Vår bekostnad. Vi, som var mindre, svagare och inte sprang lika fort.

 

Hösten var klipulvrets tid och jag lovar att jag många gånger längtade efter vintern, på den tiden. Speciellt efter ett snöbad under skjortan som kunde lindra kliandet. Det gör jag inte längre. Men - jag funderar på idén att lansera det miljövänliga stridsmedlet. Jag skulle vilja se den krigare som kan koncentrera sig på att skjuta en annan människa när det kliar över hela kroppen.

Fast ännu hellre skulle jag vilja se att det inte fanns några krigare. Eller soldater. Eller idioter. Men gärna en massa nyponsoppa åt folket. För se nypon är precis som människor, hos varenda en finns det både ont och gott. Och den vackraste och mest ljuvligt doftande ros, kan bli ett nypon. Sen är det upp till oss hur vi använder det.

 

PS. De växte upp och blev allt annat än terrorister, pojkarna. Men retas, det kan de fortfarande. Gubbarna.