saltatochkryddat

 

Nej, det handlar inte om mig och min vikt den här gången. Det handlar om min resväska.

 

Vi ska åka iväg till varmare nejder och fira mannens födelsedag. I två veckor! Med oss har vi presenterna, det vill säga syster och svåger, men de går utanför viktbestämmelserna. Födelsedagspresenter vägs inte. Tror jag då, för om de gör det, vill jag inte räknas dit. Jag tillhör ju kategorin som alltid ska genomsökas. Det brukar både lysas på mig och tafsas på mig och när de inte hittar något misstänkt där, åker lilla handväskan på en genomkörare. Där gömmer jag självklart både pistol och machete bakom läppstiftet.

 

Nej, nu gäller det alltså att tänka ut vad som är det allra mest nödvändiga för fjorton dagar i ett klimat fjärran från oktober i Skellefteå. Jag har kollat på väderappen, som sträcker sig fram till vår ankomstdag, och då ska det vara 29 grader där. Men det är klart, 29 kan ju också innebära 30, vilket är min bristningsgräns! Likaväl kan det naturligtvis komma en kallknäpp och bli svalt. Så - planering för två veckor med noll koll på situationen och max tio kilos packning. Däri ingår självklart livsförnödenheter som hårvax, kortlek och Ipad för att läsa Norran. Det väger! För att inte tala om reselakanen, de väger 410 gram. Där åkte en pocketbok.

 

Det är naturligtvis inte tal om att ta med en tub Kalles kaviar, vilket jag tycker är helt ok, eftersom jag inte äter det oftare än två gånger per år. Cirka. Ej heller nåt album med bilder på barnbarnen, de finns ju i min telefon, som definitivt ska med! I väskan bakom macheten. Jo, nu tillåts faktiskt en typ handväska av litet format också. Det är där mannens problem börjar. Han äger ingen sådan så han funderar på att ta med en liten, mjuk kylväska. Det är på det sättet han har tänkt sig att överleva, misstänker jag. Men, min kära, en korvring väger alldeles för mycket . . .

 

Innan jag dyker in i garderoben igen, ska jag förklara kopplingen mellan text och bild den här gången. Eller så inte.