saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Vilken djurisk sommar!

 

Hej där!

Nu är vi tillbaka, bloggen och jag. Kanske ingen världsnyhet men ändå. Hoppas att du, kära läsare, har haft en skön sommar. Själv har jag, som rubriken antyder, haft en djurisk sådan.

 

Det började bra. Flytten till stugan, i slutet av maj, kantades av fågelsång. I varenda buske, vartenda träd satt det lyckliga och kärlekskranka fåglar och trallade och sjöng. Kunde man bli annat än euforisk? En känsla som höll i sig någon vecka, närmare bestämt tills bombarna kom. Mygg stora som elefanter! Enda fördelen var att det var lätt att pricka av dem . . .

 

Sen kom småjävlarna. Bleka, taniga, nästan genomskinliga, i det närmaste ljudlösa myggor. Som. Var. Hungriga. Blodtörstiga och tokgiftiga. Vad jag hatar dem!

 

Harar och humlor. Koltrastar som tog på sig sysslan som mossrivare. En miniödla som bodde under altanen men som ibland kom fram och lät sig paralyseras av skräck inför flugorna som gick omkring farligt nära.

 

Så, en dag, en förskräcklig dag, såg mannen en orm på väg in till glassboa. Då det enbart är barnbarnen som har tillträde till den, bad mannen ormen fara dit pepparn växer. Tyvärr är ormar dåliga på kryddor, så mannen fick hjälpa den över till andra sidan.

 

Ibland kom min kompis, Sally.

 

Hon frågade försynt om jag möjligtvis hade en korvbit över. En fullt befogad fråga eftersom korv har en strykande åtgång i vårt hushåll. Ibland fick hon hålla till godo med leverpastej men som den snälla tjej hon är, klagade hon aldrig.

 

Så, mot slutet av sommaren, inföll den stora fjärilsinvasionen. Överallt, i alla färger och mönster, satt de och såg vackra ut. Om man inte kom för nära. Det är vingarna som är vackra. Övrigt utseende lämnar mycket att önska.

 

På vissa strategiska platser, återvinningsstationer exempelvis, bildade getingar arméer. Inga fredsbevarande sådana, utan genast beredda till anfall för att försvara sina revir. Det vill säga soptunnor.

 

Så. Sammantaget har det varit rent djuriskt. Och som grädde på moset har det visat sig att björnar har vandrat omkring, alldeles i närheten av vår bostad. I stan! Men vad är det för ordning? Här har jag gått hela sommaren och varit rädd för att träffa på dem i skogen och så har de varit i stan. Jag efterlyser bättre kommunikation, tack!

 

På tal om det så skaffade jag mig en ny app. Blixtvakt, heter den och informerar om hur långt ifrån mig blixten för tillfället är. Jädrar så effektiv! Efter det att jag skaffade den har det inte åskat eller blixtrat en enda gång. Tekniken går framåt.

 

Men visst slår det mig, hur kan jag älska sommaren så oerhört? Det tål att fundera på.

 

Ha en förträfflig dag!

Att trots alla dessa förhatliga mångbenta kryp du tvingas utstå (jag har sett fyra myggor) ändå älskar sommaren så, kan det bero på sol, värme, semester, Rosé och annat mys? Skönt att att stadsfrun är laddad och på G!😘

Välkommen åter till stan:-) Själv har jag "bara" sett en björn irl för första gången. Men nog fasen var jag "tvungen" att åka med min lillebrorsa till Kanada för att få se svartbjörnen. När ska vi fika på stan då? Hör av dig om du känner för det! Kram