saltatochkryddat

 

Om man ser såna här fartränder på himlen, dagen efter Skellefteå AIK slagit Frölunda med 4-1 i andra kvartsfinalmatchen, då misstänker man självklart att piloterna är överlyckliga AIK-are. Jag är helt säker på det för jag känner igen känslan av eufori, känslan av att inte kunna hejda glädjeyttringarna.

 

Det var en match som innehöll allt och vi var på plats. Jag sjöng, applåderade, skanderade och vrålade. I dag är jag lite mer stillsam. Fast överlycklig.

 

Innan mannen åkte till jobbet i dag, hade vi dessutom sett två repriser på matchen. En, direkt vi kom hem i går, och en till i dag på förmiddan. Det finns ju saker man inte hinner med att se när man är på plats. Det finns intervjuer man inte hör. Det finns mål man kan se om hur många gånger som helst.

 

Men mitt i alltihop känner jag saknad. Min kompis, frölundaiten, är inte med i årets slutspel. Han var generösare än jag. Om det gick åt pipsvängen för hans lag, gladdes han åt att det hade gått bättre för mitt. Sån är inte jag, det ska erkännas med skammens rodnad på kinderna. I fjol vann hans lag över mitt i finalen. Den sista bild han la ut på facebook var från Frölundas guldfirande i Göteborg. Det var den 24 april 2016. Han var jätteglad.

 

Någon vecka senare var han borta. Det var tack vare hans fina sambo som jag fick veta. Inte med ett ord hade han avslöjat sin svåra sjukdom, i stället hade han med humor tröstat mig när AIK förlorade och jag klagade stort. Inte bara då, förresten. När jag tidigare ojat mig inför kommande vinter, skickade han Winter Song med Chris Rea till mig. En otroligt vacker låt med de mest fantastiska vinterbilder man kan tänka sig.

 

Antagligen följer han hela kvartsfinalserien från något bekvämt moln och jublar högt när Frölunda gör mål. Men han gläds också åt AIKs mål. Gränsen går dock vid att han skulle stämma in i "la la la la JOCKE LINDSTRÖM la la la la la". Jag har inga gränser.  Jo, förresten, i slutspelslåten (kanonbra) sjunger vi: Kom ihåg vem vi är, vart vi kommer ifrån . . .". Det vill säga, jag gallskriker på värsta hårdrocksmanér: VAR vi kommer ifrån . . .

 

Förlåt en yrkesskadad f d korrekturläsare. Och var medveten om den eftergift jag gör, när jag sjunger "vem vi är", inte vilka vi är. Jag älskar mitt AIK och jag gör nästan allt för dem. Förutom vart.