saltatochkryddat

I dagar som dessa har jag fått mycket att fundera över. Blir man galen av att ha mycket makt eller får man mycket makt just för att man är galen?

Som så många gånger förr, vände jag mig till min högra hand för att få klarhet. Svenska Akademiens ordlista/ordbok brukar vara pålitlig. Men, döm om min förvåning, den här gången svek den mig. Ordet "maktgalen" finns inte! 

Nu, när vi med säkerhet vet att det finns maktgalna människor, kan vi inte påstå det, eftersom ordet inte finns.

Tänk om nyordet "serieotrogen" inte kommer att användas i sin rätta betydelse av oss obildade typer, utan i den givna betydelsen "en som inte kan vara trogen, utan bedrar gång på gång" i stället för den av Akademien godkända: en partner som alltid ser på en TV-serie tillsammans med sin andra partner, men som tjuvtittar på ett avsnitt alldeles ensam. 

Då försvinner nog det ordet också.

Jag har inte kapacitet tillräckligt för att kunna avgöra om världens mäktigaste män och kvinnor är galna eller inte men nog misstänker jag att det finns ett tomrum i deras hjärnor där "sunt förnuft" skulle ha huserat. Nu spänner de musklerna i Syrien, eller, rättare sagt; nu sitter de i tryggt förvar i sina väl bepansrade hem och låter andra göra skitjobbet med att döda civila vuxna och barn. Allt för den goda sakens skull.

Om jag satte på mig en knytblus, skulle jag strypas. Däremot njuter jag av att sätta på mig en Skellefteå AIK-tröja och -halsduk. Min lojalitet har gränser. Den kultur som, av sig själv?, utnämnts till finkultur, känner jag ingen samhörighet med efter det att Kulturprofilen och hans anhangs förehavanden, har lyfts fram i ljuset. 

Men den fin-fina kulturen som en sjungande, hoppande massa på över femtusen personer utgör, när de visar sin glädje och kärlek till Skellefteå AIK, den vill jag gärna vara en del av. Nu är vi framme vid finalen. Hoppas, hoppas den blir en kul tur.