saltatochkryddat

Och med "dom" menar jag glädjespridarna. Överlevarna. De starka och vackra. Och, inte minst, de som överraskar.

Till exempel de som kommer på spontanbesök och fyller ett par timmar med skratt. Eller de som kommer på avtalat besök med så mycket positivitet att den blandar sig med syret i luften och blir en kick som räcker i flera dygn.

Eller ett telefonsamtal som tecken på att man räknas.

Just nu, i dessa valet och kvalets tider, riskerar det grå att ta över. Partier slår sig för bröstet och visar upp den enda rätta vägen för Sverige, medan de hånar och gör sig lustiga över sina motståndares brister och logiska kullerbyttor. För att inte tala om "de som inte förstått". De som använt våra skattepengar som sina egna, och sen gör avbön och säger att de inte visste. SKÄMMES ta me faen! Och ni tycker att vi ska överlåta styrandet till er.

Men nu är det inte nödvändigtvis enbart människor som överraskar. Det kan till exempel vara sju järpar på gräsmattan helt plötsligt, ett lodjur mitt på vägen eller en lampa på Jula.

Och så den största! En konfirmation. Han som fyller femton i oktober konfirmerades i söndags och vi var där och förundrades. Så mycket nytt sedan vi själva konfirmerades. Och ändå är det ju bara ett par år sen. Intalar man sig. Men plötsligt ser man barnbarnet i ett annat ljus. Han är ju nästan vuxen. Böjer sig när han kramar mormor. Pratar med mörk röst.  Resonerar moget. Vart tog mitt lilla bustroll vägen? Jo, fick jag veta, han klättrade upp på ett tak på konfalägret och satt där och filosoferade.  Än finns han kvar, bustrollet som älskar att klättra. Mitt i alltihop.

Mina blommor har däremot inte överraskat positivt, fastän jag har sprungit med vattenkannan dygnet runt. Otacksamma rackare. Utom en. En liten ros som avled efter en kort tids blomning. Men då den stod i en jättefin kruka, ställde jag in den och krukan i växthuset för att fixa till krukan i ett senare skede. En enda förkrympt liten stamrackare stod kvar. De frodiga tomaterna och gurkorna skrattade åt eländet. Det var förmodligen det som behövdes. En sorts gemenskap. Plötsligt sköt det upp en ny stam ur tomma intet och en knopp uppenbarade sig! Och utvecklade sig.

Så kan det alltså gå. Mitt i allt det grå.