saltatochkryddat

Visst låter det ogörligt i adventstider, hög mysfaktor och lågt tempo? Stressen brukar ju helt klart ta överhand. Planering, städning, julklappar, bakning, julmatsfix, pyssel, julkort, listan kan göras lång.

Gatlamporna tändes klockan 13.05 i går. Det så kallade dagsljuset lyste enbart med sin frånvaro. Visst hade man anledning att känna sig lite nere men då är det en lycka med det artificiella ljuset. Och det levande. Det är bara att brassa på. Dessutom lyser ju TV-n upp! Vinterstudion är en överlevnadsfaktor för mig och för många andra. Vinterns pärla.

Det gäller att hitta sitt eget hörn i världen, där jag trivs som allra bäst. Det hörn som innehåller allt som gör att jag mår bra. Och så sitter jag där lite då och då och suger i mig energi, glädje, ljus och kärlek. Det som betyder mest.

I går bakade jag halva dagen. Jag gillar att baka så om det inte vore för att kroppen säger ifrån, skulle jag kunna baka hur mycket som helst. Och ge bort. Till dem som blir glada. Det ger en massa energi. Sen satte jag mig i mitt hörn av världen, tände ljus, värmde en glögg och njöt av en hockeymatch, som visserligen kunde ha slutat bättre men som ändå innehöll en massa uppfriskande och välgörande känslor för mig.

Advent är också de finaste minnenas tid. Den underbara sista tid jag fick med min mor. Så mycket skratt och glädje, så otroligt mycket trygghet, ett sådant fint avsked där hon, med sin hand i min, lämnade oss i trygg, glädjefylld visshet att få mötas av sin älskade make. Att få återförenas. Det gav oss så mycket glädje i sorgen. Låter det konstigt? Inte alls i mitt hörn av världen.

Men det vore väl inte jag, om jag inte slängde in en liten dynamitgubbe i den mysigt sprakande elden; jag gillar inte julen! Men det tar vi en annan gång.

Ta vara på myset, kära du. Tids nog kommer sommaren 😉