saltatochkryddat

Eller: Fönster mot TV-världen.

Jodå, de hör ihop i allra högsta grad.

Mikael Persbrandt. Mads Mikkelsen. Zlatan. Med flera.

Stenrika tack vare sin talang. Men mycket ska ha mer. Den beundran jag har känt för både Persbrandt och Mikkelsen som skådisar, fantastiska sådana, har nu tyvärr ersatts av en spykänsla, rent ut sagt.

Det handlar självklart om TV-reklam.

De gör ett jobb, får äckligt mycket betalt och går vidare. Men vi TV-tittare som betalar för att se våra favoritprogram, tvingas leva med dem. Om och om och om och om igen. Jag är så less! Och det är framförallt alla dessa spelbolag jag är spyless på. Gissa hur de kan ha så mycket pengar att de har råd att anlita de populäraste, "största", inom olika genrer! Just det! Och det bara ökar, spelberoendet som ruinerar, splittrar familjer, leder till psykisk ohälsa och andra otrevligheter.

Jag älskar serien om ett akutsjukhus i London. Tyvärr går den på en reklamfinansierad kanal, vilket innebär i snitt fem reklamavbrott som samtliga innehåller reklam för öl och spelbolag. Fem, sex olika sådana. Från älgen som pratar norrländska till en rödhårig, vacker varelse som vill att vi ska tro att hon heter Maria och har ett casino. Plus karaktärsskådespelarna då. Eller före detta, kanske jag ska säga. När Gunvald och den danska Mordkommissionen fick mig att sitta klistrad vid TV-n. Där jagade hjältarna skurkar med fara för sitt liv. Nu är de själva en fara för andras liv.

Jag kräver: Ta bort reklam för spel och alkohol, sån skit jag inte tål! 

Precis när jag tänkte att nu är det nog över, kom den. Smällen! Egentligen dubbelsmällen med ett fyrverkeri av blixtar, varav den största verkade dyka ner i älven.

Ett sånt vädrets utbrott brukar vanligtvis följas av ett kraftfullt utbrott av osande eder från mig. Det gjorde det även den här gången.

Det blir som en kraftmätning mellan naturen och mig. Utgången är självklart given men den här gången hukade naturen sig när jag utbrast: Vilken jädra smäll! Eller "vikken" som vi säger här.

I Forsbacka, hos kusinerna, flög 10-20 stortallar iväg i en tromb. En del hamnade på vägen, andra på lyktstolpar och elledningar. Kaos är bara förnamnet. Här, en dryg halvmil österut, klarade vi oss med blöta stolar (under tak), vattenpölar här och där och översvämmade blomkrukor. Inget att klaga över. 

Och det bästa av allt; i stället för att klippa sig efter jobbet, kom mannen hem direkt till mig! Det är kärlek det. Han vet nämligen mycket väl vad jag tycker om att vara ensam när det är åska.

Jag har absolut ingenting emot att han är vild och vacker ett tag till 😍

Nej, jag uppmanar inte alls till att dricka öl specifikt men nu när det är så förbålt varmt och vi måste spara på vattnet, då väcks ju förstås frågan: vad ska vi dricka nu när vi förlorar så mycket vätska i värmen? Vatten, så klart men det är det ont om och vi måste ju se till att det räcker för att släcka alla bränder som härjar.

Kaffe? Te? Iste? Driver vätskan ur kroppen.

Läsk? Massor av socker, blir man törstig av.

Mineralvatten? Gott men det är ju också vattenbaserat (i allra högsta grad).

I går funderade jag faktiskt på champagne. Vi har en pytteliten sådan flaska i kylen för jämnan. Att tagas fram när vi har vunnit en miljon eller mer på Triss.

Det hade vi självklart inte gjort i går men av mitt glädjetjut att döma,  trodde mannen att jag hade tjuvskrapat en lott och storvinsten var bärgad.

Han släppte allt vad han hade för händer och kom inspringande. Jag kastade mig om halsen på honom och tjöt rätt in i hans öra.

Han tog nyheten med större fattning än jag. Kanske lite besviken med tanke på att han säkert hade hunnit tänka: Pension! Yes!

Nejdu, min käre make, den här vinsten delar vi med många! Jag såg att ordet Postkod var på väg att formas på hans läppar, så jag skyndade mig och sa:

Han är tillbaka! Jimmie Ericsson är tillbaka!

Nånting slocknade i hans ögon men det uppvägdes av glittret i mina.

Så, SKÅL mina vänner! Skåla i en iskall, klirrande vätska, för inta vätska måste man! Oavsett om man håller på Skellefteå AIK eller inte.

Och det molnet hade ett namn. Ja, faktiskt två. Det ena var Norwegian Flight. Det andra var Modern Teknik.

Om man har bokat ett tidigt morronflyg för att, tillsammans med syster och svåger, ta ett annat flyg till soliga nejder, senare i höst, då vill man inte bli automatiskt ombokad till en avgång flera timmar senare. Till och med långt senare än utlandsflygets avgångstid. DET FATTAR VÄL ALLA?? Att man då försöker via mail, telefon, chatt, alla typer av kommunikation (förutom flyg) få tag på någon som kan svara på alla mina frågor, känns väl helt naturligt, eller? Nä, inte för Norwegian. Tro mig, jag har suttit i timmar och försökt. Till slut kokade min hjärna så maken föreslog en biltur. Det var rätt medicin det! Som alltid.

Sen dök en ny bekantskap upp på mitt BankID.  Något hade hänt och jag måste beställa ett nytt, sa rutan. "Skitlätt", sa mina bonussöner. "Jättelätt", sa mina bonussonhustrur. Och hörde jag inte ett "superenkelt" från sjuåringen i rummet intill.

Efter två dagars superenkelt jobb, hittade jag lösningen: datorn! I stan. En kort biltur och det var fixat. Vad gjorde man utan bilturer?

Flyget då? Tja, vi förlorar väl en del pengar eftersom vi tvingas boka med SAS för att hinna i tid. Men hellre förlorade pengar än ett förlorat förstånd. Även om båda har ett starkt begränsat sparkapital.

Egentligen ska man inte skriva en blogg när man är upprörd. Ilsken. Arg. Man lär ska sova på saken. I det här läget är det inte ens lönt att försöka sova.

Ingen har väl undgått LÅTEN. Jag kan inte ens skriva titeln men den handlar i ett förskönande, arrogant ordval om att förgripa sig på barn. Pedofili, alltså.

Som om det inte vore nog tragiskt att den har legat på Youtube till allmänt åhörande, nu har den tagits i försvar av kultureliten också. Självklart!

Under kulturens elitistiska fana försvaras allt.

Till och med en låt som förhärligar pedofili. 

För det är naturligtvis inte låtskrivarens avsikt. Hans avsikt är att driva med den goda smaken och, tycker Aftonbladets kulturskribent, det måste få vara tillåtet. Hon förklarar på sitt överlägsna sätt att det vi vanliga människor reagerar mot med avsky, inte alls är det vi tror att det är.

Säg det till barn som fått sina liv förstörda. Säg att man kan sjunga om sånt som de har upplevt och dom format deras fortsatta liv. Säg till dem att det är skoj. Att det är en komiker som gjort sig lustig över det de har upplevt. Säg att det är kultur.

De kommer inte att förstå.

För dem är låten ett påminnande om något de aldrig glömmer. För dem är det definitivt inte humor. Det kan den bara vara för människor med en mycket skev bild av verkligheten - och de sår som den kan ge. Sår som aldrig läker. Sånt kan ALDRIG få vara tillåtet. I helvete heller!!