saltatochkryddat

Den 4 juni 1977 hjälpte jag syster och svåger med att sätta potatis. När jag skulle åka hem sa jag: Då ses vi inte i morron alltså, varvid min svåger upphov ett sånt där skratt som gör att man rent instinktivt kollar om någons pärlhalsband har gått sönder och det studsar en massa pärlor omkring på golvet. Ja, du förstår, va?

Anledningen till hans skratt var inte, som säkert någon tror, i första hand att vi inte skulle ses dagens därpå, utan mer en yttring av tvivel. Jo, han är sån.

Jag var nämligen gravid och nedkomsten beräknades till den 6 juni, dåvarande Svenska flaggans dag, vilket jag tyckte skulle passa jättebra. Den 5 juni skulle jag ägna mig åt förberedelser. Av det blev intet.

Framför mig låg nämligen nitton timmar av plågor. Men 00.05 den 6 juni föddes han! Snacka om att hålla tiden. Hela Sverige jublade och flaggade. Det tog några år innan han övertygades om att det inte enbart var för hans skull.

Det sägs att njurstensanfall är en värre smärta än att föda barn. Fråga mig då, som har upplevt båda delarna ett antal gånger, och jag svarar: Ett njurstensanfall är en ohygglig sak, ett enda långt, utdraget lidande som inte resulterar i någonting. Att föda barn är en ohygglig sak, ett enda långt, utdraget lidande men vilket resultat det ger!!

Det är 41 och 39 år sen och glädjen har helt utplånat minnet av nåt annat än glädjen. Det är 43 år sen jag senast hade ett njurstensanfall och jag minns med oönskad tydlighet den smärtan. Alltså är den värre.

Mycket hinner förändras över tid. Bland annat det där med att passa tiden. Så vi kommer och grattar dig vid ett. Eller så.

Hämta Outlook för iO