Jajamänsan, spår av vår!

(null)

Solcellslampor lyser inte om de inte matas med solljus, eller hur?
Så - hur i hela fridens dagar kan solcellslamporna på balkongen lysa?
De två med vitt sken lyser en god stund efter skymningens inträde. Den gröna lyser en liten stund och sen börjar den blinka innan den lägger av helt. Men de LYSER!
Trots att vi bara har snö under oss, omkring oss och över oss och vi inte ens vågar tänka ordet "vår", så har den, trots allt, ett visst märkbart inflytande.

Jag kan inte minnas när vi hade så mycket vinter som i år men, å andra sidan minns jag inte så mycket. Väder och snödjup, till exempel, ryms inte i mitt minne. Snön smälter så varför minnas? Vi har garage, så varför klaga? Vi har hyresvärdar som skottar och en traktor som plogar, så vad finns att lägga på minnet? Vi har tidningsbud som kommer i alla väder vid tretiden på natten och smyger in Norran genom luckan i dörren, så vi borde minnas hur imponerade vi är av dem men icke. Vi har brevbärare som ringer på dörren och kommer med paket som vi egentligen ska hämta på något utlämningsställe, så borde vi inte minnas att vi slapp gå ut i snöovädret? Inte jag inte.

 Och eftersom solcellslamporna har börjat lysa så vet jag att ljusets återkomst närmar sig med full kraft. Det räcker för mig. Jag har viktigare saker att tänka på än att hålla reda på vädret. Pensionsutbetalningar, till exempel. Än är jag inte helt övertygad om att de anländer med regelbundenhet. Och aldrig i livet ska jag nånsin klaga över att det har varit för mycket av varan. Så glömsk är jag inte.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0