saltatochkryddat

Påsk! Vad innebär det ordet för dig? Lidande, död och uppståndelse eller fjällen, sol, god mat och massor av godis?

Jag vet i alla fall vad den har inneburit för mig och hur den betydelsen har ändrats.

Som barn märkte vi av långfredagen mest. Den var lååååång. Inte för att vi växte upp i ett speciellt religiöst hem men våra föräldrar var präglade av sin uppväxt och då innebar långfredagen ett enda stort lidande. För barnen, alltså. Inga stojande lekar, inget bus.

För oss innebar lidandet att vi inte fick spela kort och att vi inte fick gå ut förrän efter högmässan. Den var också lååååång.

Flera år senare, när strängheten i samhället börjat luckras upp, blev det till och med legalt att anordna långfredagsdanser. Dit fick inte syrran gå. Själv hade jag självklart inte en tanke att gå på någon danstillställning, den eran i mitt liv hade inte infunnit sig. Det fanns faktiskt ett lagstadgat förbud mot att ha roligt på långfredagen och om man trotsade förbudet tvingades man böta.

Det var så strängt att till och med en fotbollsmatch stoppades av polisen. På 1800-talet? Nähä du, år 1967!

Men på långfredagen i nådens år 1970 inbjöds Malmöborna för första gången till dans på fem restauranger. Utanför motdemonstrerade upprörda människor. På scenen spelade orkestern "Sånt är livet". Ungefär så.

Själv har jag alltid ansett påsken vara höjdaren av alla höjdare. Detta mest beroende på Anthon Berg. Nu snackar vi påskägg. Fyllda med mandelmassa. Med mandel och choklad. Med ..... 

Det blir inte bara långfredan som blir lång och lidande. Jag får inte längre njuta av Anthon Bergs ljuvligheter. Inget annat påskgodis heller. Och sockerfritt godis är INTE påskgodis. 

Inte ska jag till fjällen heller. Varför skulle jag det? Utan godis? 

Men god mat ska vi äta, mannen och jag. Om inte . . . Nej, magsjukan på hans jobb är nog över, förhoppningsvis. Och - skulle man inte ödmjukt kunna få be om en gnutta sol? Det är ju ändå påsk.

Glad och God Påsk på dig, kära du!