saltatochkryddat

Ibland blir det så fel. Men kul!

Jag har en favoritfelsägare. Hon levererar alltid. I går, till exempel, när jag agerade chaufför till festklädda ungdomar. Ungdomar, förresten, nu valde jag själv fel ord. De är ju alla i samma ålder som de tre, vilka slog ihop vars och ens fyrtioårsfirande till ett stort, glatt medelåldersparty. Dit räknas de nämligen, till medelåldern. Åtminstone enligt vissa källor. Samma källa som anger att den gäller upp till 65 år. Efter det börjar övre medelåldern! Vid 70 börjar sjukdomar komma.

Det finns andra källor. Men jag håller mig till ovan beskrivna.

Nå, på väg hem i den ljusa sommarnatten ställde jag standardfrågorna: Har ni haft trevligt? Svar: Verkligen jättetrevligt. Fråga: Fick ni god mat? Svar: Jääättegod! Fråga: Hade dom lagat maten själva? Svar: Nej, dom hade hyrt den. Konstaterande: Åååkej.... så ni ska återställa den i morron?? I vilken form?....

En annan gång åkte hon också bil med mig. Mitt på dagen. I en gatukorsning agerade hon informatör och tittade åt höger, medan jag tittade åt vänster. "Grönt", sa hon och jag började avancemanget men då jag är en dubbelkollare så kontrollerade jag vänster OCH höger en gång till och tvärbromsade! "Men herregud", vrålade jag, "det kommer ju en bil från höger!!" "Ja, det var ju det jag menade, det kommer en röd bil från höger", medan skrattet bubblade upp och blev till pärlor som studsade runt i bilen.

I går körde jag på intuition. Vi skulle hämta fler passagerare. Hon agerade gps, eftersom jag inte visste var Hökvägen ligger. När jag av misstag påbörjade en sväng mot Häckstigen och insåg mitt misstag, sa jag ett kraftigt ord. Vad är det, frågade hon. Jamen, jag höll ju på att svänga in på Häckstigen i stället. Gör det, sa hon, det är ju dit vi ska. Intuition vs gps.

Ibland behöver inte svåra ord vara svåra för att det ska bli svårt. Men av någon underlig anledning  är det bara när hon umgås med mig som det blir tokigt. Påstår hon.

Påstår kan också betyda en kopp te.