Trygghet eller spänning
I holken bor de år efter år. De trygga.
I boet i den toppkapade granen bor de då och då. Äventyrarna.
Dessutom bebos hängrännan på huset. När det regnar, seglar dom. Blomkrukan på väggen till lillstugan har fått hyresgäster. Där växer äggplantor.
Och jag älskar dom alla. Till och med trastarna som skiter blaffor på min bil. Men det är bara för att de är släkt med koltrasten som jag tolererar dem. "Kolis", som sitter längst upp i granen och sjunger för oss.
På stugans tak promenerar Sälly och Ärland och ser viktiga ut. Helt rätt. Utan dem blir det ingen sommar och det vet de. Vi lever tillsammans och delar på gräsmattan.
Hararna kommer ibland hoppskuttande över tomten, stannar till och tittar på oss bara
för att försäkra sig om att vi inte är morötter och rusar sen iväg när de insett att det inte löns att gnaga på oss.
Men när älgarna börjar inta altanen då har de(t) gått för långt! Då tar jag i på skarpen och på ett respektfullt avstånd, med minst en vägg emellan, ryter jag att de ska försvinna och hålla sig där de hör hemma och det är definitivt inte på vår altan.
Men det är för underbart att vara mitt i alltet. Skogen, älven, utsikten, naturens under finns här överallt. Och myggen. Och getingarna. Myrorna. Spindlarna. Men dom tiger vi ihjäl. Och trivs i vår holk. År efter år.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är underbart jag vet som kom hem igårkväll helt
sönderbiten av mygg mitt i värmeböljan utan ett
endaste fukt, nu i helgen går ej att vara på
plats, värmen stiger, källaren gäller väl för mig
måste sno på ut o handla livsnödigt, kram
Trackback
