saltatochkryddat

Ärligt talat, är det nån större skillnad mellan tonårsgrabbar och katter?

Fredag till söndag har jag "skött" två tonåringar och två katter. Maken har jobbat på sitt håll så jag har i princip varit ensam beslutsfattare. Trodde jag. Det där med beslut kan vi genast revidera. Dom tog respektive grabb och katt om på egen hand.

Vad sägs om att äta när maten är klar? Samtliga fyra sa nej. En satte sig på fönsterblecket ute och stirrade på mig tills jag förstod. En åt hos en kompis. (Vad sa det?) En skrek och förföljde mig tills jag fattade. En var aldrig hungrig men åt som som en häst när det passade.

Sen var det det där med att vara ute på nätterna. Det är så kul, oavsett väder, att man föredrar det framför att komma hem till en mormor som är toktrött men beredd att fixa nåt gott att äta innan sänggåendet. Sa jag sänggående? Så tokigt. 

Vad de fyra inte förstod var att en mormor har glömt hur det var att ha tonårsbarn och tonårskatter. En mormor blir trött på kvällen. En mormor blir lätt orolig och överbeskyddande. Men en mormor tycker det är fantastiskt roligt att se på valvakan med en 13-åring och få saker och ting förklarade för sig ur en tonårings synvinkel. En mormor kan också bli matt av lycka av nåt oväntat.

Men jag säger bara att nästa gång ansvarar jag inte för katterna. Det tar alldeles för mycket på krafterna.

❤️