saltatochkryddat

Och nu är det inte i första hand valet jag tänker på, du vet det där om Sveriges framtid, utan kvalet. Det kan gälla en enkel, vardagligt simpel fråga, typ "ska vi åka och handla före eller efter lunch?"

Tvärsäkert säger jag "före!", för att i nästa sekund säga "ja, eller ....". Och så tänker jag. Länge. För och emot före eller efter. Den tålmodige väntar. Löser korsord under tiden. Till slut säger jag "nej men det är ju bäst vi tar det efter lunch, klockan är ju snart tolv faktiskt".

Då tittar den tålmodige på mig och ler. Jag vet precis vad han tänker: "När jag ställde frågan var den halv elva". Men han säger det inte högt.

Okej, det var kanske ett överdrivet exempel. Eller så var det inte det?

Så nu har jag bestämt mig för att bestämma mig. Bland det värsta den tålmodige vet, är när jag ställer mig framför hyllorna med flingor, müsli och annat som man ska ha till fil. Det tar tid det! Inte bara för att jag ska läsa alla innehållsförteckningar och se vilken som har lägst sockerhalt, utan också för att kombinationen ska vara den rätta, nötter och bär men inte vilka nötter och bär som helst minsann. När den tålmodige börjar dra sig och varuvagnen mot ett annat håll, bestämmer jag mig: Nä, jag struntar i det. Jag mår ju inte bra på fil i alla fall.

Hur står han ut? Man kan fråga sig. Så nu har jag bestämt mig (!) för att sluta vela. Och jag ska definitivt veta vad jag ska rösta på när det är dags. Jag har velat och har alltid velat vara bestämd i min uppfattning. Så nu börjar jag! Och jag vet precis vad vi ska se på TV i kväll. Jag bestämmer för oss båda. Att vi sen har precis samma smak och samma intressen, behöver jag ju inte egentligen nämna. Huvudsaken är att jag inte velar. Nu ska det bli andra bullar av. 

Ja! Jag kanske ska baka bullar i dag. Det var en bra ide’. Eller . . . 🤔