saltatochkryddat

Tulpaner, tulpaner, tulpaner. Och så en och annan tulpan. Det är liksom det som behövs för att hoppet om en ljusare framtid ska spira. Nog för att snön är vit men det är ett helt annat ljus jag längtar efter.

En dag fanns ett blompaket vid vår dörr. En annan dag kom en vän med en ursäkt: Det skulle ju ha varit blåbärsris till tulpanerna men det fanns inte nånstans . . . Jo, men kära vän, videkissar är jättefina, jag älskar videkissar också. En tredje dag skulle vi köpa mjölk och frukt men då såg jag dom, tulpanerna. Orangea. Och vips blev det ljust i vårt hus. Eller vårt och vårt. Hus och hus. Men fint blev det. I vårt hem.

I dag är det ett grinigt, pissigt väder. (Eller Greenpeace väder, som mor sa)  Ute. Inne skiner solen efter AIKs vinst i går och tulpaner på bordet. Jag kan fortfarande inte gå så mycket, på grund av mitt skadade knä, men jag försöker att hålla uppe humöret ändå. Och väntar på en signal från Ortopeden. Tre månaders väntetid men det kan ju inträffa att de får ett återbud och då . . . Jag är redo.

Det är den första april i dag. Då vet vi ju alla att vi inte ska lita på någon eller något. Minst av allt på vädret. Men har man bara tulpaner, världens bästa make, världens roligaste familj, en framtidstro (trots restskatt) och böcker att läsa så känner man sig trygg. Då kan man till och med läsa en nyhet i Norran och studsa till vid ingressens början. Sen fattar man. Ler lite generat och skakar på skallen. Som om JAG skulle gå på . .

Ring gärna och säg att vi har vunnit ett par miljoner eller så, men inte i dag! I dag litar jag inte på någon eller något. Allra minst på mig själv. För ibland luras jag. Och går på det!! Men det talar jag inte om för nån.