saltatochkryddat

Om en lögn upprepas tillräckligt ofta, blir den en sanning. Det ligger mycket i det påståendet. Från början protesterar många, efter en tid blir de färre och till sist ingen alls. Då har man ryckt på axlarna och accepterat. Trots att det är en lögn!!

Jag tycker om bruk men inte missbruk. Just nu är det mycket missbruk av det svenska språket och jag blir så less. Att det kommer in nya ord är förståeligt och behövligt, i takt med tiden och utvecklingen. Men vad i hela fridens dagar är det som tillåter att ett slarv blir mode? Någon, med stort inflytande, började med att utesluta ordet "var" och ersatte det med vart. Det dröjde inte länge förrän media i alla former hakade på. Vart bor du? Vart finns då dessa? Vart kommer de ifrån? Och så vidare i alla former ända tills "var" i princip blev utrotat.

Nu, när Skellefteå AIK inte längre är med i slutspelet, kan jag erkänna en sak: Jag har aldrig sjungit med i AIKs kampsång. "Kom ihåg vem vi är, vart vi kommer ifrån . . .". Gissa varför! Tungan har slagit knut på sig själv och läpparna har slutits, som av ett blixtlås. Sån är jag.

Vart, med egentliga betydelsen var, kan vara ett dialektalt påfund, har jag läst. Det har nu spridit sig till den så kallade rikssvenskan.  Då ska jag inte bara lobba för att vårt dialektala vars (uttalas: varsch, och ersätter både var och vart) ska bli erkänt inom all media, utan även det suveränt användbara "he". He tallriken i diskmaskinen. Vars hedde jag nycklarna? Har du hett på överkastet på sängen? Användningsområdet är i stort sett obegränsat. He, hedde, hett. Kom ihåg vars du läste det först.

Men okej, jag är hyfsat nöjd om det blir ordning på var och vart. Till att börja med.