saltatochkryddat

En träff med ångestinslag.

Bilden ovan får symbolisera två saker. Den ena är kunskapens träd. Vilket betyder att jag har varit på klassträff. Det är nu ångesten kommer; 50 år sedan vi gick ut nian!

Nu föll poletten verkligen ner. Hur mycket jag än försöker förneka det så är jag gammal!

Men det konstiga är att nästan alla såg likadana ut som vid skolavslutningen för 50 år sen. Kicki, som kom ända från Israel, är nästan densamma förutom att hon har en hebreisk touch på svenskan. Conny, samma glada spjuver med oslagbara repliker, Martin, som överraskade och blev präst men som har kvar glimten i ögat och det plötsliga skrattet, Birgitta, vackra, fina Birgitta, som har gått igenom så mycket men som ändå har så mycket glädje att dela med sig av. Siri, som jag tänkt så mycket på och undrat. Hon kom från Göteborg, trots svårigheter men med samma, glada leende. 

Någon har varit död i 30 minuter men kom tillbaka till livet och till klassträffen. Andra dog och kom aldrig tillbaka. Ändå fanns dom med, såklart.

Vad spelar det då för roll att det är 50 år sedan vi gick ut nian, vi lever ju, finns kvar och kan både skratta och gråta.

Annica sa nåt om "nästa klassträff, om trettiofyra år". Eftersom vi alla har gått på Brännans centralskola och haft Kurre Blinkers i matte, räknade vi blixtsnabbt ut att då är vi 100 år och då måste vi väl ändå ha åldrats litegrann i utseende och smidighet. Eller?

Det andra som bilden ovan symboliserar är: ljuset i mörkret. Det finns. Hur mycket som helst bara man tänker på att tända det. För ibland måste man faktiskt anstränga sig och trycka på strömbrytaren själv.