saltatochkryddat

Men lutar inte det första adventsljuset lite? Äsch, allt kan inte vara perfekt bara för att det är advent och julen närmar sig. Eller?

Jo, om jag stoppar huvudet i sanden, snön har ju försvunnit, och låtsas att allt är bra, då kanske. Men nu är jag ju inte en sån som trivs med att ha huvudet i sanden, utan jag vill vara med, veta, lyssna, se och - tyvärr - förfasas!

Mord på unga flickor, avrättningar bland kriminella gäng, rån och misshandel, knark, fusk, skitprat, skvaller, mäktiga män som verkar ha mycket tomrum i tankeverkstan, rasism, mobbning, alltså listan kan göras hur lång som helst tror jag. 

Jag måste igenom det. Ta in det förskräckliga. Det går inte att blunda och slå dövörat till. Inte ens i adventstiden.

Men så plötsligt ser jag en bild på en liten, späd tjej som har bestämt sig för att rädda vår planet till framtida generationers fortsatta liv på en fantastisk jord, som andas liv och lust. Då blir jag glad. Då kommer hoppet tillbaka. Över hela världen engagerar sig och protesterar barn och ungdomar. Det är hos dem klokskapet och klarsyntheten finns. Och framtiden. Tack Greta och alla ni andra♥️

Trump, Putin och alla andra egensinniga makthavare, er tid är räknad! Snart kommer nästa generation att ta över och historien kommer att minnas er som den minns dinosaurierna. Stora, mäktiga, farliga, borta.

Advent betyder ankomst. De är på väg nu, de nya makthavarna. Insikten ger mig plötsligt den rätta julkänslan. Glädje, värme, kärlek, ljus.

Och när jag ser tvärsöver köksbordet där makens korsord, läsglasögon och penna ligger, då infinner sig julfriden också. Tänk så enkelt det kan vara. Om vi bara tillåter oss.

Tänd ett ljus och låt det brinna, låt aldrig hoppet försvinna, det är mörkt nu men det blir ljusare igen . . . 🕯