saltatochkryddat

Iskall. Kristallklar. Inte min grej i år.

 Fel färger. Fel längder. Det vill säga att tröjor och andra överdelar är korta. Midjekorta kallas det. Och vem utgör normen för det, förresten? En 18-årig, 185 cm lång mannekäng eller en 65-årig mullig tant? Svaret är givet. Tanten har för länge sedan tappat bort midjan och får hon för sig att ändå prova den där jättesnygga jumpern så stryps hon redan vid näsa och mun när hon försöker trä den över huvudet.

Och när hon kommer ut från provrummet och den trevliga expediten möter henne med ett vänligt: Hur gick det? så svarar hon: Nej, vet du, den färgen är helt fel på mig!

"Men du som har ett sånt vackert grått hår borde ju passa jättebra i just den färgen", försöker hon. Det borde hon inte ha gjort.

Vet du, förresten, varför jag skriver Realisation med versalt R? Jo, min förstockade korrekturläsarhjärna har läst Karin Smirnoffs böcker Jag for ner till bror och Vi for upp med mor och då får korrekturläsarhjärnan sig en rejäl omgång, ska jag säga. Här ställs det mesta på huvet, här finns inte de regler jag har lärt mig - och jag älskar det! Författaren målar med sina ord och stavningar en alldeles unik tavla, som blir till en speciell läsupplevelse. Ungefär så, en tavla som man läser. Inte betraktar och det är det som gör helheten så speciell. Varför mitt korrekturjag älskar böckerna kan jag inte förklara, bara att jag gör det!

Men längre än till ett versalt R sträcker jag mig inte. Än.