saltatochkryddat

Plötsligt en morron blev det kväll. Åtminstone svart. Men innan dess hade det varit förkylt. Först en riktig praktförkylning hos maken som tog ner hans krafter. När han blev bättre fick jag överta den, ytterst motvilligt, kan jag säga. Men då den verkade frodas, blomma och tyna bort under en och samma natt, med hela innehållet av halsont, tokhosta, kvalificerade nysningar en masse och snuva som både täppte till och rann, hela tiden följt av frossa och svettningar i skiftgång, kände jag att det passade utmärkt att stiga upp och duscha så fort som möjligt på morronen.

Det gick inte så bra.

Plötsligt blev det alldeles mörkt och natten gjorde ett återtåg.

Staffan kom inrusande i badrummet och såg sin hustru som en hög av armar och ben på duschkabinens golv. Det tog sin tid att reda ut härvan och inte var jag mycket till hjälp för underlaget var halkigt och både krafterna och det logiska tänkandet var borta. Men till slut var jag tillbaka i sängen, blodig, mörbultad och frågande. Vad var det som hände? Och varför?

Jag har valt att se det hela i logiska färger.

Svart - svimning

Rött - blod

Blått - båda fötterna

Grönt - illamående

Orange - brinnande smärta

men sen blir det bara rosarött som i kärlek och omtanke, helt överskuggande allt det andra. Jag känner mig så privilegierad och otroligt tacksam. Nästan så att det gör ont. Men så kom då messet från Kalle: Uttänjt ligament!!! Då är du förlorad för svensk fotboll.

Ett skratt som börjar i magen och väller upp genom kroppen och ut genom munnen. Kan något vara mer effektivt mot smärta och självömkan? Tack, Kalle! Även om jag inte kan spela fotboll så lever jag i alla fall på hoppet 😄👍🏼

Och tack alla ni. Ingen nämnd men absolut ingen glömd. ❤️🤗