saltatochkryddat

I morron, den 20 februari, är det 101 år sedan han föddes. Min far.

Men - det är ju jättelänge sen! Om han var född för mer än etthundra år sedan, hur kan han då vara min pappa? Jag, som är så ung.

Ibland hinner verkligheten ikapp mig. Min dotter, som fyller 40!!, sa häromdagen " men nu ser du riktigt gammal ut" och så skrattade hon. Hon försökte fixa till det genom att förklara att det berodde på min haltande gång och försiktighet när det gällde att sätta ner fötterna på säkert underlag. Skadan var dock redan skedd.

När jag så räknade ut att det var 101 år sedan Thure Westerman föddes, slog blixten ner. I alla fall kändes det så. Men när jag tänker på hur han var som 80-åring, strax innan han gick bort, kändes framtiden inte längre så deprimerande för min egen del. Han var en spjuver. Han hade blixtsnabba kommentarer, oftast så att man behövde  tänka till ett par sekunder innan storskrattet bubblade ut. En oslagbar humor, en fantastisk berättare och förmedlare om en tid som hade gått, dock inte helt spårlöst förbi.

Vi betraktade inte honom som gammal. Inte ens hans dotterdotter som gav honom en haklapp och en påse skumtomtar i julklapp. Inte för att han var gammal och spillde på sig, utan för att han älskade skumtomtar men åt dem aldrig. Påstod han. Det vita "dammet" på hans tröja avslöjade honom dock. Gissa om han skrattade gott åt haklappen. Hans barnbarn också.

Barnbarnen var det bästa han visste. Dem behövde han inte uppfostra och ha ansvar för, vilket hade varit nog ansträngande med barnen. Så alla hyss hittades oftast på tillsammans med morfar. Han hade själv haft det så, med sin älskade farfar. Han mindes. Och såg till att traditionen följdes.

Om du tittar noga på bilden av honom från hans arbetsplats i kraftstationen, ser du att det står 1953 skrivet på baksidan. Varför? För att bilden är från det året? Kanske men inte troligt eftersom det är ett barns handstil. Jag vet inte vem som är boven men jag har mina misstankar. För jag var i alla fall inte skrivkunnig 1953. Och du, Gun, har ju alltid varit noga med att dokumentera. 😉

Hade far levt i dag, hade han haft en förklaring. Som absolut inte stämde med verkligheten. Men som stämde med honom. Fortfarande ung i sinnet men nog hade han kanske sett lite gammal ut när han gick . . .