saltatochkryddat

Det går liksom runt för mig. Det är det här med språket.

Kan någon förklara för mig innebörden i "sinnessjukt bra"? På riktigt!

Jag har vant mig vid att höra att, exempelvis, en maträtt är "sjukt god", att en person är "sjukt cool" eller att nånting är "sjukt vackert" men att jag har vant mig, betyder inte att jag anammar det.

För att en maträtt ska kunna benämnas sjukt god, måste det väl innebära att den är så god att någon har förätit sig och tvingats till sjukhus för magpumpning! Eller?

Ja,ja, jag vet att jag är stenålder och att jag inte greppar allting men jag försöker åtminstone. Tills vi kommer till sinnessjukt. En tämligen ålderstigen benämning på psykisk sjukdom, vilket jag, varken i min vildaste eller grymmaste fantasi, kan använda mig av som förstärkning av ett ord. Det blir en total kollision i huvudet.

Det finns folk som svär var och vartannat ord. Det finns de som förstärker med: jämarns, hemskarns, hellvittis och liknande. Det finns skitgott, dökul, fett mager och andra omöjliga förstärkningar. 

Det händer att jag svär. Det händer också att jag säger att jag är dökär. Ibland är nånting jättelitet också. Men nånstans måste gränsen gå. Åtminstone för mig.