saltatochkryddat

Nostalgi när den är som bäst. För just här gick jag klass 1. Sedan lades skolan ned. Och blev så småningom bönhus som sedermera blev byagård.

Häromdagen var den värd för en loppis och på midsommarafton blir den, traditionsenligt, samlingspunkt för en stunds trevlig gemenskap innan folks egna midsommarfiranden tar vid. 

Huset innehåller minnen, olika för alla, antar jag. För mig är minnena ettan, tvåan och trean, alla i samma klassrum, för övrigt det enda klassrummet som fanns. En kateder, en orgel och en fröken. En mattant som lagade god mat. Och Bisse, min bästis. Hon hade hatt och jag hade lappmössa. På skolfotot! Det är möjligen därför jag aldrig har haft huvudbonad i vuxen ålder när jag kunde bestämma själv.

Formas vi för resten av våra liv av våra tidiga skolår? Jag avskyr utedass. Jag gillar inte att gå i långa uppförsbackar när jag har en tid att passa. Jag är fortfarande bättre på att läsa än att räkna. Och jag blir fortfarande jätteglad när jag träffar Bisse.

På fredag får de andra gå till sin byagård om de vill. Själv går jag till skolan.