saltatochkryddat

Varje år, första lördagen i juni, samlas alla (nåja) sommarstugegrannar till årets städning av världens vackraste väg. När Melodikrysset är klart kommer vi, en efter en, till bommen, som är den givna mötesplatsen. Där ska det då först diskuteras vad som måste göras åt vägen, sen ska den inspekteras om det verkligen behöver göras och så tar det betungande arbetet vid.

I år deltog jag inte. Mitt knä ville inte. Men Staffan deltog och kom hem efter tio minuter! Beslutet var enhälligt, ingen åtgärd krävdes, vägen är i perfekt skick!  Men OM jag hade varit med, hade garanterat en bestämd röst hörts i vimlet: Nog vore det bra om den asfalterades ...

Från början trodde jag att han menade det och blev helt galen. En skogsväg! Den vackraste! Moder Naturs egen skapelse, kanske med lite hjälp av människor en gång i tiden men ändå. Jag vet inte hur jag uttryckte mig men att jag uttryckte mig förstod jag när jag såg hans leende.

Stod karln och drev med mig?! Självklart! Numera ska stugvägen asfalteras, förutom sista biten fram till Staffans och Maudes stuga. Jädrans retsticka!

Den här lilla stugbyn är smockfull med humor. Skratt, omtanke och bus. Medelåldern är förhållandevis hög men det kan man inte märka. Den yngsta ska förresten bli farmor i år. En väldigt ung farmor visserligen, men ändå. Är man farmor då har man passerat en gräns. Hon kan inte längre ha sitt långa hår ihopsatt i svans utan måste forma det till en stram knut. Hon måste ha förkläde på sig, oavsett vad hon sysslar med. Hon måste byta ut sina läckra glasögonbågar till runda. Ja, du, Pia, det är mycket som krävs av en farmor. Fråga mig som har varit det i tretton år. Och mormor i snart sexton. Men det är liksom yngre.

De som bor i första stugan är våra huvudpersoner. De har en inglasad altan som de upplåter för alla våra gemensamma aktiviteter, möten enligt stadgarna och möten helt utan stadgar. Nu är vi spända i förväntan eftersom vi ska få nya grannar, men vilka det blir har vi ingen aning om. Budgivning pågår. Undrar om spekulanterna är införstådda med att de kanske tvingas byta bil? Grindvakterna i stuga ett har nämligen vissa krav på bilens färg. De måste ju ha en rimlig chans att hålla reda på vilka som åker in i och ut från området. Något år hade de flesta grå bilar. Det gillades inte så nu har vi ändrat på det. Självklart. Här i byn ställer vi upp för varann.