saltatochkryddat

Jag tycker - och jag tycker om! Ibland saltar jag min tillvaro, ibland kryddar jag den med drömmar. Jag gråter, är upprörd och förbannad - men mest skrattar jag.

Skogsdöden?

Häromdagen var vi ute på en skogstur för att se om vi kände igen oss. Det gjorde vi inte!

Här och var dök små åsryggar, en del mindre dalar, nån liten sjö och andra överraskningar upp. Anledningen till det är att skogsskövlingen nu visar sin rätta natur.

På en mängd ställen finns gigantiska kalhyggen, där vi tidigare sett en stolt skog med en mångfald av växtlighet.

Jag kanske förstår att gammelskogen ska ge plats åt föryngring men att det ska inträffa exakt samtidigt för en hel drös skogsägare, känns lite obegripligt.

Visst, jag är en trädkramare och ingen som har som ansvar att sköta om skogen så för mig är inte skötsel och nermejning av 99,8 procents skogsbestånd detsamma.

När så denna döda trädstam med en massa skelettdelar uppspikade, från djur antar jag!, plötsligt stod i vår väg, tog jag det som ett varsel.

Staffan hittade en ryggrad en bit bortanför men då han själv är skapad med en stark sådan, behövde han den inte så han la den, snyggt och prydligt, intill trädstammen.

Det kändes som att indianer eller nåt annat naturfolk, hade smyckat stammen för att hedra minnet av skogen och dess invånare.

Okej, jag kanske är partisk för träden och skogarna har alltid varit mina. Min tillflykt, min tröst, min energikälla och mitt andningshål.

Där har jag bott och där bor jag nu på somrarna. Vi har skogen runt knuten. Min mardröm är att vakna en morron av ljudet från en skogsmaskin och en massa brak och knak.

Om jag hade massor med pengar, skulle jag köpa "vår" skog och förlora en massa pengar genom att låta den stå orörd. Men vad ska jag med pengar till om jag inte kan andas?

Min fina skogsglädjetjej

Tyvärr är detta modernt skogsbruk. Inget ansvar som skogsägare, bara rättigheter som de tolkat lagen. En tall på vår hed har annars möjlighet att bli över 500 år, men det ger ju inte nå pengar.