Man måste inte vara lång för att vara stor

(null)

Jon Henrik Fjällgren. En av de största. 
Haha, kanske nån skrattar, han är väl bara 1,65  cirka. Jaha, och?
Jag pratar inte om nåt så obetydligt som längd, jag pratar om att vara människa. Och där är Jon Henrik bland de största jag vet.
Såg du när han besökte René Nyberg på hennes brygga? När han berättade om sin barndom och uppväxt? Om mobbningen? Om självmordstankarna på grund av mobbningen? Då såg och hörde du också att han nu ser det som en nödvändig erfarenhet för att han i dag ska kunna vara till stöd och hjälp för andra. Va? Hur stor och "förlåtande" mot sina plågoandar är man inte då? De som grävde ner honom i jorden, som spöade honom, som spikade upp hans kläder, som fick honom att inte vilja leva?
I dag når han ut till många, med sin musik, med sin medmänsklighet, med sitt budskap. Om han själv ville, skulle han garanterat kunna leva gott på sitt nya liv i rampljuset. Men se, det är han inte intresserad av, han är och förblir renskötare. Det är där, i skogen och bland renarna han lever. På riktigt. Han byter inte bort norrskenets och midnattssolens ljus mot strålkastarljuset på världens scener. Renarna kan skatta sig lyckliga.
Men nån gång då och då bör Jon Henrik besöka det offentliga rummet för att påminna oss om den lilla människans betydelse i det stora universum. Om kärlekens seger över hatet.
Och har du inte sett avsnittet av Renés Brygga där den, på alla sätt, vackra colombianska samen medverkar, försök, om du har möjlighet, att se det. Du lär inte ångra det.

Om Melodifestivalen har jag inget att säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0