saltatochkryddat

Alltså Kusmark. Det finns så mycket att säga om den byn och dess invånare och snacka om att de har satt byn på världskartan. 

Där finns tydligen allt. Min son, till exempel. Han är inte på något sätt världsberömd men inom vissa kretsar äger han en viss dignitet, har jag förstått. Han har även myntat uttrycket "Bor man i Kusmark, behöver man inte fara nån annanstans". I ärlighetens namn tror jag att han säger det, just för att slippa fara nån annanstans. Till sin mor, till exempel. Men jag ska testa honom jag. Nån dag ska jag göra stuvade makaroner och stekt bogfläsk, så nära mormors version som möjligt, och då ska vi se om han inte behöver fara nån annanstans . . .

I Kusmark finns också två av mina älskade barnbarn, Arwen och Mio, och det skulle förvåna mig mycket om inte en eller två av dem också skulle bidra till att sprida kännedom om sin by. Men på helt olika sätt. Min favoritkonstnär finns också där. Och hennes dotter som gör sin konst på ett annat, men inte mindre beundransvärt, sätt.

Trodde du kanske att det bara är storstäder som hyser intressanta och begåvade människor? Ibland misstänker jag att våra politiker i alla fall tror det. Här i Skellefteå, till exempel, beslutades att gatubelysningen skulle släckas i alla byar. Om inte byborna bekostade hela kittet själva. Lysande, va? Då reste de sig! Byborna. Och de styrande vågade inte annat än att riva upp beslutet. För i byarna finns det många begåvade människor. Som värnar sitt.

Därför är det inte konstigt alls att Viktor Arvidsson, 1,75 m, är bland de största i NHL. Han kommer ju  från en by, där man blir sedd. Där man får ta plats. Han är en stor stjärna nu. Per Lindholm också. De båda tyckte att även om man bor i Kusmark så kan man faktiskt fara nån annanstans.

Huvudsaken är ju ändå bara att man mår bra. Och har gatlyse. Trots att det finns så mycket annat som lyser. I våra byar. I våra hjärtan. Stjärnglans.